Guld med Marina även för Sofia

Guld med Marina även för Sofia

Resan till Muscat var guld värd. Igor Krokhin är inte ende svensk som tycker det efter mixedfullträffen. Sista speldagen i Veteran-VM passade även Sofia Westholm på att ta sig överst på prispallen. Och Igor, vem stod på Sofias sida i 40-åringarnas dubbel om inte finländskan Marina Donner. Marina stöttade Sverige fullt ut och nöjde sig inte med det, hon fullföljde med att vinna singeln och ta en guldtriss. Maximalt.
För svensk del blev det förutom de två gulden tre silver och fem brons.

Ulrika Hansson, som inledde med att nå semifinalen i mixed, återfanns i 55-finalen i både singel och dubbel. Efter att ha besegrat sin dubbelpartner Ulrika Quist från Monaco i tre raka set – hon släppte ifrån sig fem bollar som mest – mötte hon Pia Toelhöj, danskan, i finalen som slutade 1–3. Men tre av de fyra seten var tajta.

Många trodde nog att Pia tillsammans med Petra Sörling skulle ta ett guld till. Men efter vinsten i inledningssetet fick de acceptera att den lettisktyska kombinationen Jozepsone/Messer tog över kommandot i finalen.

För att återgå till Marina Donner avslutade hon singelspelet med 3–0 mot två nordiska bekanta, först mot Sofia Westholm i semin och därefter mot danskan Janne Jensen i finalen.
I de 50 klasserna i Veteran-VM hamnade Tyskland högst upp på listan med elva guld, varav fyra delades med andra nationer. Danmark tog sex, varav ett var delat, Därefter kom Japan med fem. Såväl Danmark som Japan hamnade i topp i fyra singelklasser, två fler än Tyskland, Indien och Iran. Danskettorna, två män och två kvinnor, var Henrik Vendelbo i 50-klassen, Niels Ramberg i 75-, Trinde Grauholm i 45- och alltså Pia Toelhöj i 55-.

Nej, vi glömmer inte norrmannen Pål Edmund Guttormesen som slog Göran Aldvik i femte och avgörande setet i kvartsfinalen innan han gick vidare och tog hem 65-klassen. Utan att ha exakta fakta påstår vi att det aldrig har funnits så många spelare från Indien i ett veteranmästerskap på allra högsta nivån. De fanns överallt.

Foto: © ITTF

Finalresultat

Tio blågula medaljer i Veteran-VM

Tio blågula medaljer i Veteran-VM

Söndagen 21 januari är sista speldagen av fem i Veteran-VM med dess 1 600 deltagare i Muscat i Oman. Och kan ni tänka er: Sverige har säkrat ett tvåsiffrigt antal medaljer när vi ser fram emot semifinalerna och finalerna i singel och dubbel. Ett guld är redan bärgat – i mixeddubbelns 40-klass. Igor Krokhin fick god ordning på spelet med finländskan Marina Donner i den helnordiska finalen.

Frågan är om Donner ses i ytterligare två finaler. I damernas 40-dubbel kamperar hon ihop med Sofia Westholm och i semin ställs de mot fransyskan Marielle Cadiou och polskan Emilia Kijok. Inte nog med det, i singelsemin möter Westholm och Donner varann. Och samma semifinalscenario väntar för Ulrika Hansson. I 55-singeln tar hon sig an Ulrika Quist, Monaco som hon spelar ihop med i dubbeln. Hansson har för övrigt redan säkrat ett brons i mixeddubbeln tillsammans med Göran Aldvik och kommer att lämna Oman med tre medaljer. Beträffande Aldvik hade han stoppats två gånger i kvartsfinaler. Den som hejdade honom i singeln var norske dubbelpartnern Pål Edmund Guttormsen som vann med 3–2.

I äldsta ålderskategorin 85 har Urban Living redan säkrat en bronsmedalj i mixedklassen tillsammans med japanskan Takaki. En ännu finare medalj i dubbeln med Kazuo Masuda, även han från Japan? För Guld-Krokhin blir det en medalj till i 55-dubbeln med fransmannen Louis Lamarre. Guld igen?

Världens pingispresident Petra Sörling visade också upp sig i VM-arenan. Hon fick finna sig i att stoppas i åttondelen i såväl 50-singeln som i 45-mixeden tillsammans med Murat Eris från Turkiet. Men det kan komma en fullträff i 50-dubbeln med danskan Pia Toelhöj.

Texten uppdateras löpande.

Svenskmatcher

Resultat

Livesändningar på youtube

Bilder från mästerskapet

Att tänka nytt – God Jul!

Att tänka nytt – God Jul!

Året närmar sig sitt slut och i följande krönika önskar förbundschef Thomas Buza med personal en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Vid årets Riksidrottsforum i Stockholm fick vi deltagare från specialidrottsförbunden en fråga som löd, ”vad är det som ni idrottsförbund gjort under året som du som representant är mest nöjd med?”. Vid närmare eftertanke var det en väldigt svår fråga för ju mer jag funderade ju mer saker kom jag på som vi faktiskt gjort. Vi har startat upp mängder av projekt, tagit en hel del tuffa beslut, arrangerat tävlingar och mötesplatser, för att nämna något av det som hållit oss sysselsatta under året som gått.

Vid närmare eftertanke så är jag dock mest nöjd med att vi genom idogt arbete (och tjatande från mitt håll) skapat ett brett medvetande kring hur vi på riktigt kan nå det som är vår slutgiltiga vision – att växa vår idrott. Att skapa tillväxt kommer kräva att vi ändrar en smula på vårt mindset kring vad en utövare är utan att för den sakens skull våldföra oss på den befintliga verksamheten vi idag bedriver. Svensk bordtennis är i mångt och mycket helt inriktad på att fostra så bra bordtennisspelare som möjligt vilket tydliggörs av den infrastruktur vi under många år byggt upp i form av tävlings- och seriesystem. Det har också varit en fullt funktionell plantskola där det historiskt kontinuerligt fyllts på med nya utövare.

Nu upplever jag dock en förståelse för att vi behöver tänka lite nytt. Det börjar pratas om ökad tillgänglighet, välkomnande miljöer, nya målgrupper på ett sätt jag inte hört förut. Självklart finns det utmaningar i form av begränsade tillgångar till lokaler, tränarbrist med mera, men vi måste börja någonstans om vi vill bli större. Ökad tillväxt är också ett naturligt politiskt påtryckningsmedel. Och, nya utövare kan inte alltid bli världsmästare eller ankare i ett pingisligalag men däremot kan de vara potentiella åskådare, styrelseledamöter, sponsorer, ledare, tränare eller bara motionärer. Och därmed, i någon form, förmodligen betalande medlemmar. Listan kan göras lång.

Ovan teori är också tätt sammanlänkat med en av svensk bordtennis stora utmaningar för framtiden, nämligen digitalisering. Kanske är det ett lite väl slitet uttryck, digitalisering, och en del undrar nog vad i hela fridens namn det verkligen är och varför det hela tiden tjatas så evinnerligt mycket om det? För mig är det två delar som är extremt viktiga att ha med sig när frågan om digitalisering dyker upp; via digital teknik effektiviserar och förbättrar vi vår verksamhet samt presenterar den på ett modernt, attraktivt och tillgängligt sätt. Och, förutom att våra verksamhetsprocesser blir smidigare att utföra för såväl utövare som för tjänstesidan så bidrar det också till att presentationen av vår verksamhet som helhet förbättras. Det i sin tur bidrar helt enkelt till att vi blir tillgängligare och därmed – förhoppningsvis – även mer attraktiva som sysselsättning för alla, ung som gammal, oavsett nivå och ambition.

På tal om att digitalisera så har vi, äntligen, byggt om Svenska Bordtennisförbundets webbplats. Ett stort tack till alla som bidragit i denna process som varit lång och mödosam. Hör gärna av dig med synpunkter kring hur du tycker den fungerar, om du saknar något eller kanske tips kring vad du vill läsa om framöver.

Avslutningsvis vill jag tacka personal, styrelse och alla er i den svenska bordtennisfamiljen samt våra samarbetspartners för fantastiska insatser med förhoppning om ett riktigt spännande 2023.

SBTF:s kansli tar nu lite julledigt och därmed är svarstiderna lite längre än vanligt vilket vi hoppas på överseende med.

God Jul och Gott Nytt År!

Foto: Linda Carlsson/SBTF

Bilden ovan är helt klart min favoritbild från 2022 – europamästarna Karlsson/Falck får ursäkta – och symboliserar mycket av raderna ovan.

Thomas Buza
Förbundschef