Svenska Bordtennisförbundet, SBTF, hade en mindre delegation på plats i samband med den allra första upplagan av ITTF Mixed Team World Cup som gick av stapeln den 4-10 december i Kinesiska mångmiljonstaden Chengdu i provinsen Sichuan. Här lämnas en fördjupande rapport signerad förbundschef Thomas Buza – om bakgrunden, om spelsystemet, om den upplevda tävlingen samt ett tänkbart samarbetsprogram med Kinesiska Bordtennisförbundet.

International Table Tennis Federation, ITTF, lanserade mitt under brinnande pandemi sin nya världstour, via sitt dotterbolag World Table Tennis. Touren, som i folkmun går under benämningen “WTT”, ersatte befintlig struktur där bland annat Swedish Open (SOC) ingick. Ett flertal olika nivåer presenterades, allt från high end-evenemanget Grand Smash ned till den lägsta nivån, Feeder.
I samband med detta sattes också World Cup, en tävling som genom åren sett ett flertal svenska segrare, i vila. Ganska snabbt stod det klart att det fanns mycket tradition kopplat till tävlingen och många var de röster som höjdes för att den skulle få vara kvar.

ITTF:s president Petra Sörling med World Cup-flaggan. Till höger Xu Xingguo, Secretary of the CPC Chengdu Wuhou District Committe. Foto: ITTF

Under hösten 2023 annonserade ITTF att tävlingen skulle återuppstå, dock i ett lite annat format, nämligen mixade lag med damer och herrar istället för som den traditionella varianten där damer och herrar gör upp var för sig och på olika ställen runt om i världen. Bolaget World of Sports som också är minoritetsägare i World Table Tennis lämnade ett attraktivt anbud på att få arrangera World Cup med förbehållet att det var just en tävling med mixade lag. Ivrigt påhejade av staden Chengdu som enligt uppgift investerar 20 miljoner dollar så var snabbt ett femårsavtal på plats med ITTF. Men tiden var knapp och många utmaningar fanns att lösa vilket såklart inte är ovanligt inför ett större evenemang oavsett var i världen det arrangeras. Asien, och framförallt Kina, skiljer sig dock en del åt från övriga delar av världen främst när det gäller två faktorer nämligen resurser och publik/fans vilket vi återkommer till i texten lite längre fram.

Chengdu kommer enligt avtal att få arrangera tävlingen i fem år – från 2023 till och med 2027. Väl på plats i staden är det enkelt att se varför stadens ledande politiker vill bjuda sina 20 miljoner invånare på ett evenemang som detta – bordtennisintresset är nämligen galet stort. Inför årets upplaga – som innebar premiär – hade arrangören knappt tre månader på sig att få alla bollar på banan. Det krävde resurser ”en masse”. Totalt har 1.500 personer varit inblandade i evenemanget vilket med svenska mått inte är något annat än en fantasisiffra. Lägg till finansiella muskler så blir det något enklare att förstå hur kineserna fick detta på plats på så pass kort tid. För utmaningar finns självklart.

Parallellt pågående Global Youth Training Camp. Foto: Thomas Buza

– Det borgade för bra ruljans på biljettförsäljningen och slutresultatet var över all förväntan, sade Kinesiska Bordtennisförbundets generalsekreterare He Xiao till den svenska delegationen på plats. I princip alla dagar var slutsålda och ljudvolymen under finaldagarna då Kina spelade var inget annat än öronbedövande. Upp emot 7 000 åskådare fanns på plats varje dag tävlingen pågick och enligt He Xiao kunde så mycket som 15 000 biljetter sålts om arenakapaciteten funnits. Så stort är intresset i världens starkaste bordtennisnation. Utanför det officiella spelarhotellet stod det dagligen hundratals fans väntande med autografblocket i högsta hugg för med målsättningen att få se en glimt av sina hemmaspelare som, hur märkligt det än kan te sig i svenska – svältfödda på media – ögon, inte var speciellt roade över att ständigt vara påpassade. Det gick till och med så långt att officiellt hotell – Kempinski Hotel Chengdu – var tvunget att stänga ner för allt övrigt boende och maximera säkerheten så inga utomstående utan ackreditering kunde ta sig in på hotellet.

Engagerade fans utanför spelarhotellet. Foto: Thomas Buza

Spelsystemet – esset i rockärmen

Hur vi bäst spelar tävlingar för att skapa spänning och locka publik har genom åren varit – och är – en av de hetaste potatisarna inom bordtennisen. Formatet där damer och herrar spelar i samma lag är ursprungligen en svensk idé som lades fram som en resolution i samband med ITTF:s årsmöte, AGM, Annual General Meeting, vid VM i Houston 2021. Svenska Bordtennisförbundet lade då fram en resolution om ett ”Mixed Team World Championships”. Resolutionen gick igenom och därefter har det varit en fråga som främst legat på ritbordet, företrädelsevis som ett mervärde i form av ett arrangemang, till 2026, året då Svenska Bordtennisförbundet fyller 100 år.

Kina spelar på det vänstra bordet, Sverige på det högra. Foto: Thomas Buza

Vid Mixed Team World Cup i Chengdu användes ytterligare en svensk innovation signerad SBTF:s före detta sportchef, Mikael Andersson – rullande set. Systemet har bland annat använts i Ligacupen 2021. Nu tillämpades varianten bäst av femton vunna set, det vill säga den som först når åtta segerset. Det fanns också utrymme för att laborera lite med uppställning och spelordning. Det samlade intrycket från såväl svenska som utländska spelare var mycket positivt. Flera av deltagarna har nämnt det faktum att de jobbade ihop som ett lag och hejade på varandra som en av viktigaste faktorerna. Spänningen är närvarande i princip hela tiden från första bollen, det går också att vända svåra lägen i och med att alla set räknas.
Förbundskapten Tobias Bergman som var ansvarig coach på plats säger sig absolut vara positiv till att systemet testas på hemmaplan.

Publik på plats som tillfrågades menade att det var snabbgreppat och lättförståeligt. Först till åtta vunna set, mixeddubbel, damsingel, herrsingel, damdubbel och herrdubbel, samtliga matcher görs upp i tre set. Totalt är tävlingen designad för 16 lag men i premiärupplagan deltog av lite olika anledningar 18 lag.

Högljudd arena i Chengdu när Kina gör entré inför match. Foto: Thomas Buza

Ny nivå
Att det kinesiska landslaget skulle bli svårtuggat var ingen överraskning. Det enda laget som ställde en allvarlig fråga var Japan som lyckades pressa giganterna från öst rejält med en Tomokatzu Harimoto i högform, mot övriga gjorde kineserna processen kort med sin på pappret nästintill löjligt starka laguppställning. Det fanns absolut ljusglimtar i svenskmötet, framförallt gjorde Linda Bergström en väldigt bra match mot superstjärnan Sun Yingsha.
Finalen mot Sydkorea var i princip över efter att Kina anförda av nämnda Sun i par med Wang Chuqin inledde med en ”trenolla” mot Shin Yubin och An Jaehyun. Därefter tog Wang Manyu och Fan Zhendong över som förare av tåget och det var inte i närheten av att stanna förrän siffrorna var 8-1 till Kina inför en hemmapublik i extas.

Evenemanget höll till största delen absolut världsklass och det ska bli mycket intressant att se hur tävlingen går att utveckla ännu mer. Ett flertal nationer menade att tävlingen kommer hamna högt i prioriteringsordning när planeringen för kommande säsong läggs.

SBTF:s ordförande Dennis Lindahl räcker över ett standar till He Xiao, generalsekreterare Kinesiska Bordtennisförbundet. Foto: Thomas Buza

2026 – målsättningen
Svensk bordtennis hade en mindre delegation på plats för att studera evenemanget men var också specialinbjudna av det Kinesiska Bordtennisförbundet för att diskutera ett samarbetsprogram fram till 2026 inom ett flertal områden:

• Träningsläger
• Tävling
• Utbildning
• Workshops
• Universitetsutbyte
• Näringsliv
• SBTF:s 100-årsjubileum

Utfallet av mötet var positivt och ett skelett till samarbete finns på bordet. Det är helt uppenbart att Kina ser Sverige som en mycket viktig parter och att de gärna vill bli utmanade framöver med målsättningen att behålla intresset för sin nationalsport på hemmaplan.