Den nionde omgången av Pingisligan by STIGA Herrar kunde under tisdagskvällen fullbordas när tre matcher gick av stapeln. I efterhand kommer det dock främst att talas om derbyt mellan BTK Rekord och BTK Kävlinge. Helsingborgarna stod för sin sjätte raka dubbelseger under säsongen efter en återigen mycket tät match i Idrottens Hus.
BTK Rekord 4 – 3 BTK Kävlinge
Nytt Skånederby gick av stapeln i Idrottens Hus när BTK Kävlinge gästade BTK Rekord. Ett bortalag i högre grad piskat att börja vinna de tuffare matcherna om kampen om den sista slutspelsplatsen ska gå Kävlinges väg. Men BTK Rekord är svåra att besegra i år, än mer på hemmaplan.
Bägge lagen mönstrade välkända uppställningar denna kväll. BTK Rekords duo Konstantinois Konstantinopoulos och Hampus Söderlund kompletterades med Max Hedbom, som varit så när på att göra sitt stora genombrott under denna säsong. Skulle det månne ske ikväll? BTK Kävlinge ställde upp med Shoma Nishihara, Yannick Vostes och Antoine Doyen.
Konstantinopoulos kunde inleda kvällen med att 3-1 besegra Nishihara, som hittills denna säsong blandat högt och lågt. Mot en av seriens bästa spelare blev det för tufft. Bortalaget kunde därefter snabbt kvittera matchen när Yannick Vostes besegrade Max Hedbom med 3-0. Siffrorna dock täta. 11-9, 11-9, 13-11 i Vostes favör.
Därefter fick vi se en säsongens hittills svettigaste fajter. Hampus Söderlund mot Antoine Doyen. På pappret visst favoritskap för Rekordspelaren. Men matchen?
Hampus inledde med en tät setseger, 11-9. Doyen kom tillbaka starkt och kunde både kvittera till 1-1 och även ta ledningen med 2-1. I det fjärde setet följdes spelarna åt fram till 9-9 när serven gick över till Hampus. Då lyckades Doyen vinna en viktig boll och äga matchens första matchboll. Söderlund kom tillbaka, därefter ny matchboll för Doyen vid 10-11. Ny kvittering från Söderlund och därefter ännu en matchboll för Doyen till ställningen 11-12. Söderlund visade dock på sin bästa muskelpingis och kunde slutligen stänga setet med 14-12 och matchen därmed kvitterad till 2-2.
Ofta brukar en sådan urladdning innebära att efterföljande set spelas ut med större siffror. Så blev det inte.
Ännu en gång följdes spelarna åt fram till 9-9, och återigen var det Doyen som spelade sig fram till en matchboll. Söderlund kom tillbaka. Och sådär höll det på. Hela vägen fram till 18-18 när Hampus återigen orkade dra det längre strået och gå vinnande ur den rykande kampen. Totalt hade Antoine Doyen sju matchbollar under två set. Hampus lyckades förvalta sin sjätte.
När Konstantinopoulos kunde ta sin andra seger för kvällen, 3-1 mot Yannick Vostes, såg mycket ut att gå Rekords väg denna kväll. Men ack!
Kävlinges Doyen lyckades hitta ny kraft och inspiration efter den tuffa förlusten stunden före. Efter ett inledande förlustset mot Max Hedbom kunde han rada upp 11-9, 15-13 och 11-3. Därmed var kvällens ära till viss del räddad för Doyen.
Shoma Nishihara ville inte sämre och lyckades pressa ner Hampus Söderlund efter fyra tuffa set.
Så var vi där igen. BTK Rekord. Sudden Death. Dubbelmatchen. För sjätte gången den här säsongen – på nio matcher!?
Och det blev också den sjätte segern i dubbel. Rekordparet Söderlund/Konstantinopoulos inledde första set med 11-7. Därefter kunde Vostes/Nishihara kvittera efter 9-11.
Men årets siffror visar att det ska mycket till för att slå Rekord i dubbel. Paren följdes visserligen åt till 5-5. Därefter kunde Konstantinopoulos vinna hem två poäng direkt i egen serve. Nishihara skakade på huvudet.
Söderlund följde därefter upp med ett fantastiskt avgörande slag efter en fin duell och Rekordarna kunde rycka till 8-5. Kävlinge lyckades sedan bara ta en poäng till innan Rekord kunde stänga matchen vid 11-6.
Återigen bjöds vi på en otroligt spännande match från idrottens Hus i Helsingborg. BTK Rekord tog nya viktiga poäng och placerar sig därmed som trea i tabellen med några sköna poängs avstånd ner till slutspelsstrecket. Men fem omgångar återstår.
BTK Kävlinge fick med sig en poäng ikväll, vilken också den kan visa sig bli mycket viktig. För tillfället är man placerade som sexa i tabellen, men befinner sig endast två poäng från slutspelsplats.
Hög spänning i årets liga med andra ord.
Munkedals BTK 0 – 4 Söderhamns UIF
Munkedal kom till spel utan både André Da Silva och Marc Duran. Och utan sina två bästa spelare blir det naturligtvis svårt för Munkedal mot SUIF.
Debuterade för Munkedal gjorde istället Yeh Chih Wei. Denne fick sannerligen inte någon lätt debut, mot Viktor Brodd direkt. Fyra bollar i de två första seten och tolv bollar totalt mäktade Munkedals nyförvärv med.
Samtidigt följde Anton Hjort upp första segern för säsongen strax innan juluppehållet med sin andra seger direkt efter juluppehållet. Efter ett jämnt första set mot Petyo Krastev var det raka spåret mot segern för Hjort.
Två gånger 3-0 således för SUIF och Anders Eriksson hade knappt hunnit sätta sig ned på lagbänken innan det var dags att kliva upp för spel mot Simon Söderlund.
Eriksson ville inte vara sämre han så snabba 3-0 i set på Söderlund och SUIF hade raskt spelat till sig en vad det verkade ointaglig 3-0-ledning inför den obligatoriska pausvilan.
Med Krastev mot Brodd i nästa match, kunde detta sluta något annat än 4-0 till SUIF på bortaplan? Mja, Brodd gjorde 4-0 till SUIF, men han fick sannerligen ingen lätt resa mot Krastev som tog honom hela vägen till 9-9 i skiljeset.
Även på andra bordet, mellan Chih Wei och Eriksson, gick matchen till skiljeset. Möjligen var det ett något avstannandes SUIF efter pausen, men större är heller inte skillnaden mellan ett till synes enkelt 4-0 och ett fullt möjligt 3-3.
Munkedals BTK vet så klart att de varken kommer åka ur Pingisligan eller ta sig till något slutspel den här säsongen. Liksom SUIF vet att de tar sig till slutspel. Då kan också matchbilden bli därefter.
De tre poängen hur som helst till Söderhamn.
Spårvägens BTK 4 – 0 Lyckeby BTK
Spårvägen jagar den sista slutspelsplatsen under våren, och ska de ha någon chans på den så måste de naturligtvis ta alla tre poängen hemma mot jumbon Lyckeby BTK.
Inga problem skulle det visa sig. Harald Andersson började med att sätta Aleksi Räsänen på plats, innan Konstantinos Angelakis gjorde 2-0 mot en för all del slitande och stretande Anton Andersson efter fyra jämna set.
Anthony Tran fick det oväntat tufft mot Hugo Törngren. Tran tog första set och därefter tredje set, men Törngren utjämnade envist båda gångerna, bland annat efter en mycket lyckad timeout vid ställningen 7-6 i fjärde set, efter att ha tappat tre raka bollar.
Ovisst skiljeset stod alltså på programmet för hemmapubliken. Skulle Tran, som kanske dittills gett ett något sömnigt intryck, vakna?
Jodå, eller åtminstone gjorde Tran i alla fall vad som krävdes. 11-7 till Tran i skiljeset och därmed 3-0 till Spårvägens BTK.
Spårvägen höll sig på spåret också efter paus. Harald Andersson ställdes mot namnen Anton. Första set till Lyckeby men efter ett jämnt andra set som Harald lyckades vinna med 13-11 så orkade inte längre Lyckeby och Anton.
11-5 och 11-5 till Harald Andersson i de två sista seten, och då hade det ingen betydelse att Angelakis samtidigt enkelt besegrade Törngren. 4-0 till Spårvägen och tre viktiga poäng i jakten på slutspelsplatsen.
Spännande vårsäsong väntar för Spårvägen. Superettan väntar för Lyckeby.
3-5 januari spelas WTT Finals för herrar i Qatars huvudstad Doha. Till slutspelet har de 16 herrarna som samlat mest poäng under året kvalificerat sig. Glädjande för svenskt vidkommande är att Anton Källberg tagit en av de 16 platserna.
Startfältet är stjärnspäckat eller vad sägs om följande uppställning i herrsingelklassen där alla de högst rankade spelarna är med. (Världsranking inom parentes)
Fan Zhendong, Kina (1)
Wang Chuqin, Kina (2)
Ma Long, Kina (3)
Liang Jingkun, Kina (4)
Hugo Calderano, Brasilien (5)
Lin Yun-Ju, Taiwan (6)
Lin Gaoyuan, Kina (7)
Felix Lebrun, Frankrike (8)
Lin Shidong, Kina (9)
Jang Woojin, Sydkorea (10)
Tomokazu Harimoto, Japan (11)
Dimitrij Ovtcharov, Tyskland (12)
Dang Qiu, Tyskland (13)
Darko Jorgic, Slovenien (14)
Anton Källberg, Sverige (15)
Quadri Aruna, Nigeria (16)
I dubbelklassen har Sverige inget par kvalificerat.
Slutsegraren reser hem 40.000 USD rikare och erhåller dessutom 1500 rankingpoäng.
Åttondelsfinal Onsdag 3 januari
Anton Källberg – Lin Gaoyuan, Kina, 1–3 (12–14, 7–11, 11–8, 10–12)
Svenska Bordtennisförbundet, SBTF, arrangerade tränarutbildningen Bordtennistränare Klubb för nionde gången i ordningen när kursen genomfördes för 11 deltagare den 10 december i Arena Älvhögsborg i Trollhättan.
Den digitala delen av kursen hade påbörjats tre veckor innan den fysiska träffen för de elva kursdeltagarna som representerar föreningar från flera olika distrikt i landet.
– Grundkravet för att bli antagen till kursen är bland annat att tränarkursen Bordtennistränare Bas, som är helt digital, är genomförd och godkänd, informerar Eskil Tyrberg, utbildningsansvarig på SBTF.
– Tränarutbildare Björn Axelsson, som själv är aktiv i Trollhättans BTK, lyfte många frågor under dagen där ”bollådan” blev en mycket uppskattad aktivitet, berättar Robin Svensson, utbildarkollega och medförfattare till Bordtennistränare Elit som troligast kommer att lanseras under nästa säsong.
Foto: Björn Axelsson
Andra viktiga ledord från Björn Axelsson under helgens utbildning
Att känna till sina egna begränsningar och kunna be om hjälp är en viktig ingrediens i egen utveckling av sitt ledarskap
Det allra bästa sättet att lära sig nytt är att ställa öppna frågor och lyssna på svaret… och här blir vi aldrig fulländade
Foto: Robin Svensson
Deltagare Tränarutbildning Klubb 10 december 2023
Carolina Karlsson, Varekils IF
Håkan Nilsson Lönnar, Vikarby IK
Klas Norlenius, Trollhättans BTK
Andreas Gustafsson, Ulricehamns IF
Martin Lassbo, Stenungsunds BTK
Simon Ebeling, Stenungsunds BTK
Tinus Stoor, Upplands Ekeby IF
Jens Johansson, Varekils IF
Monica J Erlandsson, Varekils IF
Lena Andersson, Trollhättans BTK
Morteza Ahmadi, Norrtulls SK
Utvärderingarna visade på en trevlig och lärorik dag med många skratt.
Svenska Bordtennisförbundet önskar alla nya Klubb-instruktörer stort lycka till med uppdragen framöver!
Kursplaneringen för 2024 pågår och meddelas under inledningen på det nya året
Toppbild: Engagerade utbildningsdeltagare i Trollhättan. Foto: Björn Axelsson.
Den klassiska svenska stortävlingen Riks Top-12 avgörs under helgen den 16-17 december 2023 i Söderhamn, med kvalificerade spelare från alla fyra regioner i svensk bordtennis. Tolv killar och tolv tjejer i vardera åldersklasserna 13 år, 15 år och 17 år gör upp om prestigefyllda pallplatser och placeringar.
Precis hemkommen från Chengdu i Kina och ITTF:s Mixed Team World, där han gjorde sin debut i seniorlandslaget, så packar Isak Alfredsson från Halmstad BTK återigen väskorna och beger sig den här gången den över 70 mil långa resan norrut till Söderhamn och till Riks Top-12.
Väl där är Isak tveklöst en av de stora favoriterna att vinna i Herrjuniorer 17, särskilt med några återbud i klassen. Den främsta utmanaren kommer kanske från den egna klubben, i form av Noa Dahlström och Hugo Nylén, och därmed kan man tänka sig att mycket i just den här klassen kommer avgöras redan tidigt under lördagen.
Halmstad BTK får nog bära favoritskapet också i Damjuniorer 17, genom första seedade och direktkvalificerade Agnes Svensson, men även Nellie Franzén som imponerat stort i Sweden Tour den senaste månaden. Kan möjligen Spårvägens BTK:s duo Nathalie Freij och Klara Stahle Olin ha något att säga om den saken?
Den på förhand kanske mest jämna och ovissa klassen kan mycket väl vara Pojkar 15, där nära nog halva startfältet har god chans på översta pallplatsen. Ängby SK:s Hugo Jobs kanske är lite extra motiverad. Fastän näst högst rankad blev fyra spelare direktkvalificerade före honom. Jobs kvalificerade sig ändå och vill säkert visa att uttagningen var felaktig.
I Flickor 15 är det lätt tänkt att Gabriela Aaltonen från Spårvägens BTK är favoriten. Gabriella debuterade i helgen i Pingisligan by STIGA Damer och ställdes där mot Zhang Fang och Nomin Baasan. Yngre motstånd denna helg där det nog i första hand bör vara Betty Engström från Levide IF, Sofia Sahle från Askims BTK och Clara Ellerman från Västers BTK som utmanar om förstaplatsen.
Claras bror Emil Ellerman får räknas som en av utmanarna i Pojkar 13. Även detta är en jämn klass på pappret, där utöver Emil även spelare som Joel Isaksson från Vetlanda BTK och Linus Lindahl från Dänningelanda BTK kan och vill matcha förhandsfavoriter som Vidar Larsson från Uppsala BTK tillsammans med stockholmarna Albin Ingeström, Melker Johansson och Simon Karlsson Englund. I P13 representerar även Norrland starkt med de båda hemmaspelarna William Olsson och Vito Zmara.
Ingen Siri Benjegård i Flickor 13. Kanske öppnar det dörren för Ängbyduon Angelina Bebawy och Laurynne Cabardo. Och vad kan unga stjärnskottet med det för Söderhamn välkända namnet Nike Lundqvist hitta på här? Som vanligt kommer flera starka spelare i den här klassen från östra regionen, utöver Ängbyspelarna även Norrtulls SK:s Sara Haglund, Spårvägens BTK:s Alice Chen och Uppsala BTK:s Anna Moxiang Dai. Men i år känns startfältet både brett och starkt.
Sex klasser med tolv spelare i vardera alltså där alla ska möta alla. Top-12 är en klassisk tävlingsform i svensk bordtennis, med en betydligt mer nyskapande spelform. Det är inte matcher som räknas i Top-12 utan set. Alla matcher spelas ut i fyra set och det handlar helt enkelt om att vinna så många set som möjligt och förlora så få set som möjligt.
Laddat för stor spänning under helgen i Riks Top-12 och i Söderhamn därmed!
FRÅGOR OCH SVAR OM TOP-12 Besvarade av Peter Hyllman, Tävlings- och Serieansvarig SBTF
Vad är det som är speciellt med Top-12 egentligen?
Top-12 samlar spelare från hela landet. Top-12 är också den enda tävlingsformen på hög nivå som spelas “alla möter alla”. På så sätt är detta en för spelarna krävande tävling med många tuffa matcher som kräver fysisk uthållighet, taktiskt tänkande, mental styrka och noggranna förberedelser både inför och efter match. Detta är viktiga kompetenser och färdigheter för våra unga spelare att utveckla.
Varför spelas inte “riktiga” matcher?
Det beslutades för några år sedan att använda en ny spelform i Top-12, där varje match spelas i fyra set och spelarna rangordnas utifrån antal vunna och förlorade set, inte utifrån antal vunna och förlorade matcher. Framför allt för att öka spänning och göra så att varje spelat set ska få en mycket större betydelse.
Detta är det positiva med spelformen. Men den är inte helt problemfri. Dels har kanske inte idén med den helt framgått till klubbar, spelare och tränare. Dels blir klasserna ofta i praktiken avgjorda tidigare än förut, vilket lite sänker spänningen, och även ökar en redan ökad risk för osportslig påverkan av resultaten.
Fördelar får vägas mot nackdelar inför framtiden.
Vad får man om man vinner eller placerar sig bra i Top-12?
Tävlingen är sin egen upplevelse och merit och ska framför allt vara ett sätt för lovande spelare att fortsätta utvecklas. Tävlingen ger inga rankingpoäng, erbjuder inga prispengar och kvalificerar heller inte på riksnivån vidare någonstans. Även detta är något som får utvärderas för framtiden, om det på olika materiella sätt går att ytterligare höja Top-12:s status.
Vilken utveckling är aktuell för Top-12?
Tävlingsformen måste självfallet utvärderas, utifrån ovanstående punkter men även om det är en tävlingsform som faktiskt ska finnas kvar. Samtidigt är Top-12 en klassisk svensk pingistävling av en anledning, och testar spelare på ett sätt som inga andra tävlingsformer riktigt gör. Det är en unik tävling med ett värde just därför. En utveckling kan exempelvis vara att öppna Top-12 även för utländska spelare som tillhör svenska klubbar.
Toppbild: Isak Alfredsson, nyligen hemkommen med erfarenheter från ITTF Mixed Team World Cup, är toppseedad i HJ17-klassen. Foto: Linda Carlsson/SBTF
Svenska Bordtennisförbundet, SBTF, hade en mindre delegation på plats i samband med den allra första upplagan av ITTF Mixed Team World Cup som gick av stapeln den 4-10 december i Kinesiska mångmiljonstaden Chengdu i provinsen Sichuan. Här lämnas en fördjupande rapport signerad förbundschef Thomas Buza – om bakgrunden, om spelsystemet, om den upplevda tävlingen samt ett tänkbart samarbetsprogram med Kinesiska Bordtennisförbundet.
International Table Tennis Federation, ITTF, lanserade mitt under brinnande pandemi sin nya världstour, via sitt dotterbolag World Table Tennis. Touren, som i folkmun går under benämningen “WTT”, ersatte befintlig struktur där bland annat Swedish Open (SOC) ingick. Ett flertal olika nivåer presenterades, allt från high end-evenemanget Grand Smash ned till den lägsta nivån, Feeder.
I samband med detta sattes också World Cup, en tävling som genom åren sett ett flertal svenska segrare, i vila. Ganska snabbt stod det klart att det fanns mycket tradition kopplat till tävlingen och många var de röster som höjdes för att den skulle få vara kvar.
ITTF:s president Petra Sörling med World Cup-flaggan. Till höger Xu Xingguo, Secretary of the CPC Chengdu Wuhou District Committe. Foto: ITTF
Under hösten 2023 annonserade ITTF att tävlingen skulle återuppstå, dock i ett lite annat format, nämligen mixade lag med damer och herrar istället för som den traditionella varianten där damer och herrar gör upp var för sig och på olika ställen runt om i världen. Bolaget World of Sports som också är minoritetsägare i World Table Tennis lämnade ett attraktivt anbud på att få arrangera World Cup med förbehållet att det var just en tävling med mixade lag. Ivrigt påhejade av staden Chengdu som enligt uppgift investerar 20 miljoner dollar så var snabbt ett femårsavtal på plats med ITTF. Men tiden var knapp och många utmaningar fanns att lösa vilket såklart inte är ovanligt inför ett större evenemang oavsett var i världen det arrangeras. Asien, och framförallt Kina, skiljer sig dock en del åt från övriga delar av världen främst när det gäller två faktorer nämligen resurser och publik/fans vilket vi återkommer till i texten lite längre fram.
Chengdu kommer enligt avtal att få arrangera tävlingen i fem år – från 2023 till och med 2027. Väl på plats i staden är det enkelt att se varför stadens ledande politiker vill bjuda sina 20 miljoner invånare på ett evenemang som detta – bordtennisintresset är nämligen galet stort. Inför årets upplaga – som innebar premiär – hade arrangören knappt tre månader på sig att få alla bollar på banan. Det krävde resurser ”en masse”. Totalt har 1.500 personer varit inblandade i evenemanget vilket med svenska mått inte är något annat än en fantasisiffra. Lägg till finansiella muskler så blir det något enklare att förstå hur kineserna fick detta på plats på så pass kort tid. För utmaningar finns självklart.
Parallellt pågående Global Youth Training Camp. Foto: Thomas Buza
– Det borgade för bra ruljans på biljettförsäljningen och slutresultatet var över all förväntan, sade Kinesiska Bordtennisförbundets generalsekreterare He Xiao till den svenska delegationen på plats. I princip alla dagar var slutsålda och ljudvolymen under finaldagarna då Kina spelade var inget annat än öronbedövande. Upp emot 7 000 åskådare fanns på plats varje dag tävlingen pågick och enligt He Xiao kunde så mycket som 15 000 biljetter sålts om arenakapaciteten funnits. Så stort är intresset i världens starkaste bordtennisnation. Utanför det officiella spelarhotellet stod det dagligen hundratals fans väntande med autografblocket i högsta hugg för med målsättningen att få se en glimt av sina hemmaspelare som, hur märkligt det än kan te sig i svenska – svältfödda på media – ögon, inte var speciellt roade över att ständigt vara påpassade. Det gick till och med så långt att officiellt hotell – Kempinski Hotel Chengdu – var tvunget att stänga ner för allt övrigt boende och maximera säkerheten så inga utomstående utan ackreditering kunde ta sig in på hotellet.
Engagerade fans utanför spelarhotellet. Foto: Thomas Buza
Spelsystemet – esset i rockärmen
Hur vi bäst spelar tävlingar för att skapa spänning och locka publik har genom åren varit – och är – en av de hetaste potatisarna inom bordtennisen. Formatet där damer och herrar spelar i samma lag är ursprungligen en svensk idé som lades fram som en resolution i samband med ITTF:s årsmöte, AGM, Annual General Meeting, vid VM i Houston 2021. Svenska Bordtennisförbundet lade då fram en resolution om ett ”Mixed Team World Championships”. Resolutionen gick igenom och därefter har det varit en fråga som främst legat på ritbordet, företrädelsevis som ett mervärde i form av ett arrangemang, till 2026, året då Svenska Bordtennisförbundet fyller 100 år.
Kina spelar på det vänstra bordet, Sverige på det högra. Foto: Thomas Buza
Vid Mixed Team World Cup i Chengdu användes ytterligare en svensk innovation signerad SBTF:s före detta sportchef, Mikael Andersson – rullande set. Systemet har bland annat använts i Ligacupen 2021. Nu tillämpades varianten bäst av femton vunna set, det vill säga den som först når åtta segerset. Det fanns också utrymme för att laborera lite med uppställning och spelordning. Det samlade intrycket från såväl svenska som utländska spelare var mycket positivt. Flera av deltagarna har nämnt det faktum att de jobbade ihop som ett lag och hejade på varandra som en av viktigaste faktorerna. Spänningen är närvarande i princip hela tiden från första bollen, det går också att vända svåra lägen i och med att alla set räknas.
Förbundskapten Tobias Bergman som var ansvarig coach på plats säger sig absolut vara positiv till att systemet testas på hemmaplan.
Publik på plats som tillfrågades menade att det var snabbgreppat och lättförståeligt. Först till åtta vunna set, mixeddubbel, damsingel, herrsingel, damdubbel och herrdubbel, samtliga matcher görs upp i tre set. Totalt är tävlingen designad för 16 lag men i premiärupplagan deltog av lite olika anledningar 18 lag.
Högljudd arena i Chengdu när Kina gör entré inför match. Foto: Thomas Buza
Ny nivå
Att det kinesiska landslaget skulle bli svårtuggat var ingen överraskning. Det enda laget som ställde en allvarlig fråga var Japan som lyckades pressa giganterna från öst rejält med en Tomokatzu Harimoto i högform, mot övriga gjorde kineserna processen kort med sin på pappret nästintill löjligt starka laguppställning. Det fanns absolut ljusglimtar i svenskmötet, framförallt gjorde Linda Bergström en väldigt bra match mot superstjärnan Sun Yingsha.
Finalen mot Sydkorea var i princip över efter att Kina anförda av nämnda Sun i par med Wang Chuqin inledde med en ”trenolla” mot Shin Yubin och An Jaehyun. Därefter tog Wang Manyu och Fan Zhendong över som förare av tåget och det var inte i närheten av att stanna förrän siffrorna var 8-1 till Kina inför en hemmapublik i extas.
Evenemanget höll till största delen absolut världsklass och det ska bli mycket intressant att se hur tävlingen går att utveckla ännu mer. Ett flertal nationer menade att tävlingen kommer hamna högt i prioriteringsordning när planeringen för kommande säsong läggs.
SBTF:s ordförande Dennis Lindahl räcker över ett standar till He Xiao, generalsekreterare Kinesiska Bordtennisförbundet. Foto: Thomas Buza
2026 – målsättningen
Svensk bordtennis hade en mindre delegation på plats för att studera evenemanget men var också specialinbjudna av det Kinesiska Bordtennisförbundet för att diskutera ett samarbetsprogram fram till 2026 inom ett flertal områden:
Träningsläger
Tävling
Utbildning
Workshops
Universitetsutbyte
Näringsliv
SBTF:s 100-årsjubileum
Utfallet av mötet var positivt och ett skelett till samarbete finns på bordet. Det är helt uppenbart att Kina ser Sverige som en mycket viktig parter och att de gärna vill bli utmanade framöver med målsättningen att behålla intresset för sin nationalsport på hemmaplan.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.OKIntegritetspolicy
ITTF:s president Petra Sörling med World Cup-flaggan. Till höger Xu Xingguo, 
