2023-08-25 | Förening, Para
Den 4-5 november arrangeras Stockholm Paragames i Solnahallen. Tävlingen är en riktig klassiker som varje år lockar såväl breddspelare som landslagsspelare från hela Norden. Detta är ett bra tillfälle för dig som vill göra din första tävling, men passar även dig som spelat länge och vill spela mot de allra bästa.
Det erbjuds singelspel i din skadeklass och dubbel för stående samt rullstol. Prestationsklasserna delas in efter din dataranking för att få så jämbördigt motstånd som möjligt. Har du rätt ålder inne finns det även ungdom och juniorklasser, stående samt rullstol.
Tävlingen har dessutom en klass för Parkinson där poolspelet spelas på lördagen och slutspelet på söndagen.
Inbjudan
Foto: IFAH Parasport
2023-08-12 | Förening, Para, Start
Sveriges största parabordtennisläger har nyligen genomförts i Motala med ett rekordstort deltagarantal på 46 spelare plus tränare och sparringar. På plats har den svenska eliten börjat spetsa formen inför kommande EM i Sheffield 4-9 september samtidigt som många unga spelare visat stor utveckling sedan förra året.
Traditionen lever och växer när Motala Summer Camp inleder slutet på sommaren. Lägret fylldes till sista pingisbord och sängplats i staden, men alla lyckades till slut få bra träning och god sömn. Säsongen går parallellt när EM-truppen ska formtoppas samtidigt som det ordinarie seriespelet tar vid nästan direkt efter paramästerskapet. Under samma tak gör vissa spelare sitt första MSC, men troligtvis inte sitt sista när man tolkar stämningen i hallen vid träningarna och måltiderna. Den norska och isländska närvaron förhöjer också stämningen både kvalitetsmässigt och socialt där flera av spelarna också är EM-aktuella.
Ett stort ledarteam med långvarig pingiserfarenhet lär sig alltid något vid paraläger. Variationen med alla spelares olika funktionsnedsättningar gör att man för varje gång kan hitta en och annan detalj som kan vara en riktig ögonöppnare.
Fredrik Asklund som har varit tränare på lägret för spelarna utanför landslaget märker tydligt att det är en harmonisk men också väldigt seriös grupp som vill utvecklas. – Många spelare är återkommande från mina första år och stämningen blir bara bättre och bättre. Alla drar åt samma håll och hjälper varandra. Utmaningen och även med det som är roligt är just hur man behöver tänka ett steg längre när det handlar om paraspelare eftersom begränsningarna är något större. Det krävs att man individanpassar övningarna lite mer än vanligt för att få ut max av spelaren vilket är otroligt lärorikt som tränare.
Benjamin Sigmund
Förbundskapten Robert Svanberg hade såklart mest fokus på EM-spelarna, men uppmärksammade en del spelare som snart kommer att knacka på landslagsdörren. – Det är en stor skillnad på många spelare som orkar träna fullt ut med samma fokus. Det är ett bevis på att träningen fungerar bra i deras föreningar och det behöver följas upp kontinuerligt så att det bibehålls.
– Ordinarie landslagstrupp ser också bra ut. Inte för stora skadebekymmer och alla tränar på efter bästa förmåga. Vi har en oerhört intressant höst framför med några läger, EM och ett par rankingtävlingar, avslutar Svanberg.
Michael Azulay
Parabordtennisen står nu för en intressant framtid. Bredden blir stabilare, nya rekryteringsplaner är på gång och landslagets samträning blir mer och mer effektivare.
När MSC var över fasades det över till tävlingen MSO, Motala Summer Open. De allra flesta spelarna var kvar för att få känna på tävlingsnerven. Det var många spännande matcher och en del överraskningar i vissa klasser. Isak Nyholm, Västerås BTK övertygade startfälten när han vann både rullstolsklassen och prestationsklass 1. Men den allra mest formstarkaste spelaren var Daniel Gustafsson, Västers BTK som vann precis allt i S8-10, prestationsklass elit samt även söndagens elitklass.
Samtliga resultat
Fotograf
Toppbild: Daniel Ellermann
Övriga bilder: Henrik Sandbladh
2023-07-24 | Para
Den svenska paratruppen på fem spelare har nu avslutat sin andra tävling i Taiwan, denna gång i tävlingen Taichung Para Open.
Läs mer om Taipei Open: 6 svenska medaljer i Taiwan – Svenska Bordtennisförbundet – SBTF.
Emil Andersson vinner sin andra titel och åker hem obesegrad från Taiwan i singel. Hans finalmotståndare skulle bli den samma från förra tävlingen där Hong Kong-spelaren Ka Wai Lam höll på att vinna. Denna gång blev det total dominans för Emil, dock efter att ha tappat första setet men som sedan avslutade med stabila 11-7, 11-5, 11-7.
Ingela Lundbäck fick två oerhört viktiga revanscher mot Koreas Young Jung och Indonesiska Leli Marlina. Hon blev därmed gruppvinnare och stod över till semifinal. Där blev det tyvärr en tung förlust mot Sunghye Moon, Korea med 9-11 i avgörande set.
Daniel Gustafsson som vann första tävlingen fick det tuffare i Taichung. En 2-3 förlust i gruppspelet gjorde att han fick möta andraseedade Juan Baptista Perez från Spanien i kvartsfinal. Spanjoren fick tyvärr fick matchen dit han ville och Daniel fick se sig besegrad med 0-3.
Michael Azulay skulle få möta en revanschsugen Alvaro Valera i gruppen som dessvärre hade gjort sin hemläxa från förra tävlingen. Michael fick en dålig start och kom inte riktigt in i matchen innan den var över efter 0-3.
Den avgörande gruppspelsmatchen spelades mot japanen Takuro Chihara och vilken match det blev! Fyra svängiga set som skulle avgöras långt efter 11 poäng i det femte. Men till slut kom det en avgörande backhand-vinkel till Michaels fördel som gick vinnande ut ur hagen med 19-17.
Några timmar senare blev Danmarks Peter Rosenmeier för svår i semifinalen där det blev 0-3.
Jonas Hansson gjorde ett väldigt bra och stabilt gruppspel efter tre raka vinster samt inledde kvartsfinalen på ett övertygande sett mot Hong Kongs Silu Chen. Men efter första setvinsten där blev det tyvärr tre raka setförluster och singelspelet var därmed över för Jonas.
I singelspelet blev det därmed ett guld, ett silver och ett brons. I dubbelspelet vann Emil ytterligare ett guld i mixeddubbel 17 med Li Na Lei, Australien och tillsammans med Daniel ett brons i herrdubbel 18. Michael och Jonas vann ett brons i herrdubbel 14 efter två riktig imponerande femsetsvinster i gruppspelet.
Från Taiwans båda tävlingar är bagaget fyllt med totalt 12 medaljer hem till Sverige.
Förbundskapten Robert Svanberg tycker att spelarna har gjort ett mycket bra jobb. – Det är inte lätt att prestera på topp över två tävlingar framför allt så långt hemifrån och med dessa förutsättningar och klimat som råder. Stjärnklinkens naprapat Erica Söderqvist har haft en väldigt viktig och ibland avgörande roll på plats som gjort att spelarnas kroppar hållits i trim.
2023-07-19 | Förening, Para, Start
En spelartrupp på fem spelare har vunnit sex medaljer i den första av två tävlingar i Taiwan. Förbundskapten Robert Svanberg sammanfattar tävlingen.
Emil Andersson vinner guld i klass 8 efter att ha vänt underläge 0-2 i finalen Hong Kongs Ka Wai Lam.
– Extra starkt att vända ett sådant underläge, speciellt i en final.
Daniel Gustafsson vinner även han guld i sin klass 9 efter att ha gått igenom turneringen utan att tappa ett enda set.
Michael Azulay tar till slut ett brons i klass 6 efter en tuff förlust och en stor ledning i semifinalen.
– Marginalerna som var på rätt sida i gruppspelet var tyvärr inte med i semifinalen mot Alberto Seoane från Spanien. Dock var det en mycket bra prestation att vinna gruppen och framför allt mot världsstjärnan Alvaro Valera.
Jonas Hansson och Ingela Lundbäck fick tyvärr inte den framgång de önskat och åkte ut i kvartsfinal respektive i gruppen i deras singelspel.
Emil Andersson och Morgen (Fra) vinner mixed dubbel 14 genom att besegra världsmästarna Holland i finalen. Emil och Daniel vinner ett silver i herrdubbel klass 18. Ingela vinner ett brons i damdubbel klass 10 tillsammans med Hong Kongs Pui Yi Wong.
Totalt så tar Sverige alltså 6 medaljer (3 i singel och 3 i dubbel) varav 3 guld, 1 silver och 2 brons.
Det är ett mycket bra facit mot mestadels asiatiskt motstånd, avslutar Robert Svanberg.
Nu väntar en dags vila och transport innan nästa tävling i landet som börjar den 21a juli.
2023-07-10 | Förening, Para, Start
För några veckor sedan arrangerades Special Olympics i Berlin. Sverige hade två uttagna spelare, Ester Hultman och Tobias Hansson där Tobias lyckades få med sig ett silver. Läs mer – Silver till Tobias i Berlin.
I bordtennistruppen fanns även ledaren och Esters pappa Richard Hultman som nedan delar med sig av en oförglömlig upplevelse.
”Det är svårt att förklara för en som inte begriper” sa Ingemar Stenmark i en legendarisk intervju. Han hade ju rätt då, och det stämmer fortfarande……
Trots att vi i pingislaget var på flera möten och förläger med hela Sverigelaget hade vi svårt att ta in vad vi skulle få uppleva. Det är helt enkelt svårt att förstå för en som inte begriper…..eller har varit med förut.
Special Olympics World Games är världens största idrottsarrangemang för personer med neuropsykiatrisk funktionsvariation och samlar 7000 idrottare från 190 olika nationer. En jätteoperation och logistikövning där den tyska organisationen oftast visade sig från sin goda sida, även om arrangemang av den här storleksordningen såklart drabbas av väntetider, ändrade planer, kommunikationsmissar, köer och logistikproblem. Jag misstänker att det är saker som man får tugga i sig när man får chansen att vara med på liknande evenemang.
Veckorna började för hela Sverigelaget med förläger i gemytliga Lubeck där vi blev väldigt väl omhändertagna av staden. Borgmästaren själv såg till att vi skrevs in i den speciella gästboken, vi bjöds såklart på marsipan som är en lokal specialitet, och guidning i den medeltida staden. Vi hann också med några träningspass som de lokala klubbarna hjälpte oss med. Alla inblandade var så trevliga, intresserade och hjälpsamma, och vi gjorde såklart vad vi kunde för att visa vår tacksamhet mot våra värdar och värdinnor.
Berlin framstod verkligen som den internationella storstad den är efter förlägret i Nord-Tyskland; bilköer, fullt med folk, internationella businessbyggnader sida vid sida med en alldeles speciell Berlin-bohem-stil. Helt klart en intressant kontrast till Lubeck!
Eftersom Special Olympics är en organisation som arbetar med breddidrott är arrangörerna måna om att skapa ”finalgrupper” med jämbördiga motståndare. Därför började pingistävlingarna med divisioneringsspel enligt ”Swiss ladder”-systemet. Både Tobias (åldersklassen herrar över 30 år) och Ester (åldersklassen damer 15-17 år) spelade stabilt och vann 4 av 5 matcher, därmed hade båda kvalat in till högsta divisionen i sina respektive åldersklasser.
Våra familjer hade kommit ner för att heja och stötta lagom till turneringsstarten, därför var helt perfekt med två vilodagar efter divisioneringsspelet, då vi passade på att turista och titta på några av alla de andra tävlingarna som pågick. Kul både att se staden med all nutidshistoria och fantastiska museer och inte minst Olympiastadion och Messe Berlin som byggdes till den beryktade Olympiaden 1936.
Mot slutet av andra veckan drog det ihop sig till finalserie för singelklasserna. Tobias fortsatta ett prestera på hög nivå och gick till final mot ungraren Tamas Kiss. Där blev motståndet ganska tufft och efter en bitvis mycket underhållande match avgjorde Tamas med 3-1 i set.
I damklassens division 1 genomfördes finalspelet i en 4:a pool, alltså ingen regelrätt finalmatch. Ester, som var ganska påverkad av den livliga och entusiastiska publiken, tappade lite av sitt spel men lyckades ända vända ett 0-2 underläge och pressa fram ett femte set mot totaltvåan Reem Youssef från Egypten. Ester som slutade på fjärde plats var trots allt mycket nöjd med sin insats i sin första stora, internationella turnering.
Innan vi åkte hem väntade avslutningsceremonin som genomfördes kring Brandenburger Tor, en av stadsportarna till det historiska Berlin och som fortfarande står kvar efter bombningarna under 2:a världskriget. Avslutningen var ett lite enklare arrangemang än den storslagna invigningen, jag tror att vi alla var tacksamma över det efter två intressanta och intensiva veckor.
Jag tänker att för våra idrottare, med sina speciella förutsättningar, är detta ett stort, och ibland kanske överväldigande äventyr som kan vara lite besvärligt i vissa stunder där det mesta är ganska annorlunda mot vardagen hemma. Men i slutändan är jag helt säker på att alla är jättenöjda och stolta över sitt deltagande och sina insatser. Och vem skulle inte känna sig både stolt och lyckligt över att få vara huvudperson och bli hyllad på en fullsatt Olympiastadion under invigningsceremonin?
/Richard Hultman
Foto: Special Olympics Sverige
Dag för dag: Sammanfattning
