Diskussionerna på coachkonferensen den 21–23 november i Kosta för förbundskaptener och landslagscoacher visade på ett imponerande engagemang från morgon till kväll. Det har pratats mycket pingis och det har visats en stor vilja och längtan till att bli bäst i världen igen. Viljan och längtan har fört oss in på hur vi kan och ska utveckla oss men också bibehålla det som historiskt sett har fungerat för våra största framgångar.
Den svenska modellen är något vi är och ska vara stolta över. Några nyckelfaktorer som har visat sig framgångsrika från historien är det har funnits en acceptans till olika spelstilar. Det har inte behövts vara perfekt teknik utan det har på många håll kunnat uppmuntras till att utveckla det som har varit unikt för spelaren. Lättillgängligheten till att träna har varit en viktig faktor till framgång. Många av våra stjärnor har haft nära till hallen eller till och med bord hemma i tidig ålder. De har haft en bra omgivning och support som har ställt upp för att träning och tävling ska ha kunnat vara i fokus. Många lägerdagar tillsammans, både i Sverige och internationellt med andra spelare och ledare som vill åt samma håll, har också gjort att spelarna har lyft sig till nya nivåer.
Tränarutbildning för alla nivåer
En av de centrala diskussionerna under konferensen kretsade kring tränarutbildningen Elit som är på framfart. För elittränare framkom insikten att små diskussionsgrupper är vägen framåt för att fördjupa kunskapen och förståelsen för specifika områden. Att ha som utgångspunkt i den framgångsrika svenska modellen för att sedan anpassa den med expertis och erfarenhet. Att tillsammans med våra kunniga coacher och ledare diskutera område efter område för att sedan sätta ihop det till en samlad tränarutbildning Elit.
Med djupdykning i områdena som täcker tränarutbildning från bas till elit, till landslagsstrategier och spelarutveckling framkom en klar vision för att ta svensk pingis framåt, hela tiden, år efter år.
Särskilt betonades det att även skapa en tydlig riktlinje för svensk bordtennis tränings- och tävlingsstruktur.
(Fr. v) Peter Blomqvist, Mattias Ekdahl, Per Gärell, Sebastian Lundahl. Foto: Alexander Öhgren
Spelarutveckling och landslagsstrategier
Diskussioner om spelarutveckling i olika åldersgrupper, kön och funktionsnedsättning samt hur man skapar en stark klubbstruktur för att stödja detta tog en central plats. Att fortsatt inkludera fler tjejer och skapa en konkurrenskraftig miljö för damerna visade sig vara av stor vikt. För att främja ungdomars utveckling lyftes idén om att ha framför allt fler läger i tidig ålder, vilket skulle kunna bygga en starkare grund för att ge insikt till vad som krävs att bli landslagsspelare för de som har det målet.
(Fr. v) Frida Bylinder, Kim Nylander, Maria Christoforaki, Tobias Bergman. Foto: Alexander Öhgren
Landslagsstruktur och framtida inriktningar
Frågor om landslagens struktur och kommunikationen mellan landslagstränare och klubbtränare för att gynna spelarutvecklingen var på tapeten. Önskan om att ha en bättre samordning och förståelse för var spelarna befinner sig både tränings- och tävlingsmässigt, samt hur man kan optimera läger och tävlingar för olika åldersgrupper.
(Fr. v) Simon Nilsson, Fabian Åkerström, Robert Svanberg. Foto: Alexander Öhgren
Framtiden för svensk bordtennis
Sammanfattningsvis riktades blicken mot en framtida svensk modell för bordtennis, en som är inkluderande, utvecklingsorienterad och bygger på ett starkt tränarfundament. Diskussionerna indikerade att en tydlig riktlinje för tränarutbildning och spelarutveckling från ung ålder, en stödjande klubbstruktur och en samordnad landslagsstruktur är nyckeln för att fortsätta och förbättra Sveriges position inom världspingisen.
Det är uppenbart att den insiktsfulla konferensen har gett en klar riktning för fortsatt arbete härifrån och framåt.
När konferensen efter en vecka har lagt sig, och intrycket fått sjunka in, har landslagsansvarige Daniel Ellermann samlat ihop tankarna.
– De tre konferensdagarna i Kosta har resulterat i många bra och viktiga diskussioner om svensk pingis. Det finns en stor vilja och kompetens att bli ännu bättre. Vi behöver värna om det som varit bra historiskt men även utveckla oss på flera plan. Jag ser den här konferensen som ett startskott för utveckling av våra tränare och svensk pingis. Alla deltagare var rörande överens om att konferensen var mycket givande och att vi tränare behöver träffas mer regelbundet framöver, avslutar Daniel Ellermann