PINGIS 2/2026 | 7 | UNO HEDIN – DEL 2 | 100 år av svensk pingis | Den gamla styrelsen i Stockholm lämnar inte ut förbundshandlingarna. Göteborgarna sitter alltså i ett vakuum och vet inte vad som beslutats innan de tog över. Till slut växer ilskan ordentligt i Göteborg. Ett mötesprotokoll 26 september 1932 talar sitt tydliga språk: ”Beslöts tillskriva förre sekreteraren i Stockholm H Mellin med ultimatum att senast måndagen 3/10 till SBTF nedsända medlemsförteckning samt måndagen 17/10 alla förbundets tillhöriga papper, då i annat fall rättsliga åtgärder komma att vidtagas.” Hotet tog skruv. Papperen dök upp. Jakten på inkomster går som en röd tråd genom bordtennisförbundets tidiga arbete. Göteborgarna hittar en ny inkomstkälla. Man gör ett tillägg till förbundets stadgar som innebär att ”spelare måste vara registrerade, avgift 10 öre, för att få delta i tävlingar anordnade av SBTF eller av underliggande förening.” Styrelsen i Göteborg föder alltså embryot till det licenssystem som existerar idag! Vidare hugger man tag i övergångsbestämmelserna och fastslår att spelare inte under samma säsong kan representera annan klubb. Om byte ändå sker måste 60 dagars karenstid tillämpas. Men man skapar en öppning som säger att om spelare byter bostadsort har han rätt till ögonblicklig nyregistrering. Tidigt 1933 lyckas man skriva nytt kontrakt om provision på Tema-bollen. Man får 25 öre per gross under drygt ett år framåt. Under åren som följer förnyas detta kontrakt flera gånger.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=