PINGIS 2/2026 | 45 | LAG-VM I LONDON | krönika | en natt är svåruppnått utanför mästerskapen. När Elias gick och lade sig den söndagskvällen hade han spelat en VM-lagmatch i livet, och i den matchen hade Sverige besegrat Kina för första gången på 26 år. Sedan har vi andra sidan av myntet. 18-åriga VM-debutanten Yu Tianer var den som fick ta hand om den inledande singelmatchen när de engelska damerna ställdes mot Japan i sin öppningsmatch i Stage 1A. På andra sidan stod den ett år yngre men betydligt mer erfarna världstrean Miwa Harimoto. England–Japan var en av de fyra samtida öppningsmatcherna under den första dagen i OVO Arena Wembley, och britterna hade förväntansfullt slutit upp i stora siffror när deras landslag äntligen skulle äntra hemma-VM. Yu Tianer klev in framför den förmodligen största publik hon spelat inför, med en stor majoritet hejandes på henne, i den troligen mest medialt uppmärksammade match hon hittills hunnit med i karriären. Och blir nollad i första set. Berättelserna som skriver sig själva på mästerskap, på gott och ont, är något som du inte får någon annanstans. Från syndabock till odödlig VM-hjälte Det var synnerligen intressant att följa de kinesiska herrarna under Lag-VM i London. Redan innan mästerskapet gick det att urskilja en mer mänsklig trupp än på länge, och den känslan förstärktes ordentligt i Stage 1A. Förlusterna mot Sydkorea och Sverige var de första för ett kinesiskt herrlag på 26 år, och att de skedde under mindre än ett dygn gör det hela än mer spektakulärt. Att situationen skakat det kinesiska laget var tydligt. Coach Wang Hao delade ut utskällningar i setpauserna, Förbundsordförande Wang Liqin skakade på huvudet på läktaren, och Liang Jinkun såg knappt ut att vilja spela matcherna. Till saken hör att även Lin Shidong var i långt ifrån toppform under Stage 1A, men låt oss fokusera lite på Liang Jinkun. Mot England kom han undan med blotta förskräckelsen, 11–9 i skilje mot junioren Connor Green. Mot Sydkorea vek han uppenbart ner sig mot Oh Junsung och föll med 1–3. Mot Sverige hade han faktiskt matchboll mot Truls Möregårdh, men även då kändes det i luften att han nog skulle schabbla bort det. Liangs ursvaga form fortsatte att göra sig påmind i slutspelet, när han i åttondelsfinalen mot Rumänien blev överkörd av Eduard Ionescu i raka set. Inför semifinalen mot Frankrike hade Liang Jinkun 3–3 i kvot, och jag kan inte tänka mig att många spelare i ett kinesiskt herrlag legat sämre till inför medaljmatcherna på åtminstone tjugo år. Om det blev ett fullständigt fiaskomästerskap för Liang Jinkun? Knappast. I semifinalen vände han 0–2 och räddade två matchbollar i tredje set, i vad som mycket väl kan ha varit en lagmatchavgörande seger mot Alexis Lebrun. Även i finalen, mot Tomakazu Harimoto, var han chanslös i de två första seten och räddade matchboll i fjärde, innan han vann i skilje och gav Kina en oerhört skön start som banade väg för lagkamraterna mot guldet. Liang Jinkun var länge bland de sämsta man sett i ett kinesiskt herrlandslag på Lag-VM i London, men två osannolika vändningar i medaljmatcherna är nog minst lika minnesvärt när man ser tillbaka på mästerskapet om några år. Mästerskap lyckas alltid framkalla de extrema känslorna Det finns så klart en lång rad av fler exempel. Känslan när de 30 VUNNA BOLLAR. Fler blev det inte för Nya Kaledoniens Jerome Morisseau på tre matcher i London. Ungefär lika många bollar som timmar det tar att flyga mellan platserna med mellanlandningar, enkel resa.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=