12 | PINGIS 2/2026 Livsglädjen, entusiasmen lyste kring honom. Det tog honom tre minuter att göra mig glad, omvärvd av hans värme som jag var. Det är lätt att förstå att ”Jerkers” positiva livshållning ryckte alla med på hans idéer i förbundsarbetet. Det var också under hans tid som bordtennisförbundet i pressen kallades för ”det lyckliga förbundet”. Den tredje av kuppmännen i Huskvarna är Allan Eriksson. Han var en stillsam, ganska tystlåten person, men ägare av en fenomenal organisationsförmåga. Han stod i styrelsen för sans och förnuft. Och klokskap. När ”Jerker” och övriga kom med alltför vildsinta idéer var det Allan Eriksson som varsamt talade dem till rätta. Han organiserade tre världsmästerskap, 1949, 1957 och 1967! Att få alla bitar i ett VM-pussel att gå ihop är en monsteruppgift! Någon i organisationskommittéerna, minns inte vem, sa till mig att ”Allan tänker igenom precis allting. Ända ner till minsta detalj. En gång talade han om att vi måste skaffa häftstift för att sätta upp resultatlistorna på anslagstavlan.” Alla tre världsmästerskapen genomfördes under perfekta förhållanden och fick beröm av de besökande trupperna. Karl-Albert Rabén är den av de fyra som jag hade minst kontakt med. Men jag minns hans humoristiska framtoning och hans berättarglädje. Han satt ordförande i en första vända fram till 1946. Då tog Gunnar Ollén över klubban och Rabén tog på sig uppgiften att sköta och organisera sekretariatet. Vilket behövdes eftersom alla förbundshandlingar dittills packats i kartonger som stod under Olléns säng i hemmet på söder. När Gunnar Ollén efter några år flyttade till Malmö återtog Rabén efter en tid posten som ordförande och satt totalt 20 år i SBTF:s styrelse. Rabén var en samarbetsperson öppen för idéer. Han trivdes i styrelsen eftersom kamratskapet var så stort. De fyra kuppmakarna lägger alltså tillsammans i god sämja grunden för bordtennisens stora framtid i Sverige. Kuppen i Huskvarna blev därför ett lyckokast för svensk bordtennis. Det var rätt personer som tog över. Och de var stora idealister. Ingen tog ut en krona för all den tid de ägnade åt att utveckla svensk bordtennis. Utan de fyra kuppmakarna skulle inte svensk bordtennis vara vad den är i dag! n PS. Stort tack till Sven Åke Lans i Göteborg för hjälp med faktainsamling. DS! | 100 år av svensk pingis | UNO HEDIN –DEL 2 | TACK, UNO! Tidningen Pingis vill rikta ett stort tack till Uno Hedin, som 1982 blev världsmästare i herrsingel 50, för det imponerande arbete han lagt ner när han grävt fram denna historia om hur allt började i svensk bordtennis. ÄNNU EN PIONJÄR. Gunnar Ollén, här till höger om prins Bertil, var en av de som lade grunden till vad svensk bordtennis är idag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=