PINGIS 2/2026 | 11 framtid som väntar runt hörnet för bordtennissporten i Sverige. I dag är de fyra kuppmakarna drabbade av tidens tand och har gått in i glömskans stora tystnad. Men jag lärde känna alla fyra, så låt mig berätta något om vilka de var och vad de uträttade. Gunnar Ollén var något så sällsynt som en akademiker i det dåtida bordtennissverige. Han doktorerade 1941 på August Strindberg och blev så småningom professor. 1941 anställdes han på Radiotjänst och från 1950 till 1979 var han chef för radio- och TV i Malmö. Under hans tid var Malmö den mest produktiva orten utanför Stockholm med succéer som ”Här har du ditt liv” och ”Barnjournalen”. Han var på 1930-talet en stark bordtennisspelare, reserv i landslaget, med bra forehand och en mycket rörlig defensiv. Hans kärlek till bordtennissporten var livslång. I Radiohuset på Baltzarsgatan i Malmö fanns alltid ett bordtennisbord. Skribenten av dessa rader tränade några gånger där med honom och det var en märklig upplevelse. Gunnar Olléns ansikte närmast lyste av lycka när han tog sig tid att spela. I veckorna gick det inte, det var nästan alltid fråga om lördagsträning. Hans främsta prestation är otvivelaktigt att han lyckades få in bordtennisen som medlem i Riksidrottsförbundet. Han såg att stadgarna måste skrivas om för att passa in i RF:s mönster. Han samtalade med RF:s pampar, där många ännu tyckte att bordtennis inte var någon riktig idrott. 1943 kom genombrottet. Bordtennisens inträdesansökan godkändes. Äntligen var bordtennis en auktoriserad sport i Sverige jämställd med fotboll och bandy. Olléns karisma var så stor att RF:s ledande personer bedömde honom som framtidsman. 1943 invaldes han sålunda i RF:s överstyrelse. Källarsporten hade tagit steget upp i rampljuset! Under 1950-talet kom ett stort kvalitetslyft för svensk bordtennis. Vi gick från att vara en Bnation upp i Europatoppen. Det var Olléns idé att anlita utländska tränare som gav resultat. Erik ”Jerker” Extergren blev kvar i SBTF:s styrelse i mer än 40 år. Hans insats för svensk bordtennis är närmast oöverskådlig. Han var en stor idealist och att göra ledarkarriär var inte i hans smak. Alltså satt han vice ordförande i mer än 30 år. ”Jag gör mer nytta som vice än som ordförande”, brukade han säga. Men 1970 tog han ändå på sig ordförandeposten och skötte den i åtta år. En gång steg jag morgonsur av pendeln på Centralen. Inne i hallen stod ”Jerker” och väntade på ett tåg som hans dotter skulle komma med från Småland. Vi började prata. Och han började oväntat och med stor inlevelse berätta om sin kärlek till Stockholm. – Du förstår, sa han, jag är jordens asfaltblomma. Jag vill inte lämna stan. När jag är ute på mästerskapen utomlands vill jag bara hem till stan igen. | UNO HEDIN –DEL 2 | 100 år av svensk pingis | I SVENSK BORDTENNIS TJÄNST. Innan han hade hand om ordförandeskapet 1970–1978. En gigant i svensk idrottshistoria!
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=