PINGIS 1/2026 | 37 ningsfrågor i Stockholm, men det är på gång. Vi har påbörjat en dialog under våren för att börja samarbeta mer till hösten, berättar Daniel. Ett sådant samarbete kan fylla flera funktioner. Dels kan klubbarna skapa bättre träningsmiljöer för de spelare som vill satsa mer på sporten, dels kan de gemensamt driva frågan om fler specialanpassade bordtennishallar. – Samarbetet är tvådelat, dels för att kunna ha gemensamma träningar för de bästa spelarna, som vill och behöver träna mer. Den andra delen handlar om att sätta gemensam press på Stockholms stad att vi behöver mer pingishallar. Framtidens utmaningar: “Det kan bli ett samhällsproblem snarare än ett pingisproblem” På kort sikt finns också vissa förändringar på gång i staden. Flera projekt kan påverka förutsättningarna för bordtennisen i regionen – redan till hösten. – Det händer ju lite grejer nu i höst med bland annat den nya hallen i Ulvsunda, dit Ängby ska flytta in. Brännkyrkahallen renoveras också och förhoppningsvis är den klar inom ett år. Den är väldigt viktig för alla evenemang som hålls här i Stockholm. Både seriespel och turneringar spelas där, berättar Daniel. Trots de planerade förändringarna bedömer han att behovet av större och mer ändamålsenliga träningsytor kommer att bestå under lång tid framöver. – Framöver kommer vi behöva fler och större hallar. I en idrottssal där vi kan sätta ut fem bord får det plats med tio spelare – kan vi sätta ut tio eller femton bord gör det en enorm skillnad. Det skulle hjälpa väldigt mycket. Några träningstimmar extra i en större idrottshall skulle lösa många av de problem vi har idag, säger han. Samtidigt ökar trycket på verksamheten från flera håll. Antalet licensierade spelare i Stockholm har vuxit kraftigt de senaste åren, samtidigt som antalet föreningar i vissa fall minskat. – Antalet licenser har ökat väldigt mycket medan föreningarna har minskat i antal. Spårvägen vet jag har flera hundra som fortfarande står i kö – och då är det bara på ungdomssidan. Motionärsgrupperna hos oss är fulla, pensionärsgrupperna är fulla och sedan har vi tre grupper för parkinsonsjuka som också är fulla. Så även i verksamheten för vuxna är vi i stort behov av större och fler lokaler, säger Daniel och fortsätter: – Vi har en egen lokal på Sveavägen som vi finansierar själva – där kan vi ha sex bord för dagsverksamhet. För att kunna erbjuda fler träningstillfällen driver föreningen alltså en egen mindre lokal i centrala Stockholm. Men även den lösningen räcker bara till en begränsad del av verksamheten. I längden menar han att frågan om träningsytor inte bara handlar om sportens utveckling, utan också om barns möjligheter att idrotta i stadsmiljö. – Den främsta anledningen till att vi vill ha bättre träningsmöjligheter är inte för att verksamheten ska växa utan för att barn ska kunna idrotta i innerstan. För att ta tillvara på pingisboomen som har varit behöver vi bättre träningsytor, annars tröttnar barnen. När man inte kan spela en mot en och kvaliteten på träningen blir lägre på grund av platsbristen så tröttnar barnen och slutar. Långsiktigt kommer detta leda till att barn slutar idrotta helt och folkhälsan försämras. Det kan bli ett samhällsproblem snarare än ett pingisproblem. n RENOVERINGAR SOM STÖKAR TILL DET. Flera av klubbarna anordnar seriespel och tävlingar i samma hallar, och när de inte finns tillgängliga skapar det problem för bordtennisen i Stockholm. | HALLPROBLEMATIKEN | miljöer |
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=