36 | PINGIS 1/2026 problem som måste lösas direkt, snarare än flera år fram. – Idag står det flera hundra barn i kö för att få spela pingis. För de barnen spelar det ingen roll om det byggs en ny hall om flera år. Det behövs fler ytor för barnen nu, avslutar Kristina med. Överbokade träningsgrupper innanför tullarna För innerstadsklubben Norrtulls SK gör anläggningsbristen sig ständigt påmind. Värst var det för två år sedan – även om problemen i viss mån fortfarande är aktuella. Överbokade träningsgrupper är numera praxis för att verksamheten ska kunna fungera. Daniel Schaffer har jobbat i Norrtulls SK i snart fyra år. Han är sportchef för både innebandyn och bordtennisen i föreningen – samt sitter i klubbens ledningsgrupp. – Om man jämför med hur det såg ut för två-tre år sedan ser det mycket bättre ut, i alla fall för bordtennisen. Men om vi jämför oss med andra klubbar, även i Stockholm, ser det fortfarande ganska dåligt ut på anläggningsfronten, säger han. Föreningen bedriver idag sin verksamhet på flera olika platser i innerstaden. Träningarna sker framför allt i skolornas idrottshallar, där tiderna delas med andra idrotter och verksamheter. – Vi har en stor brist på anläggningar i Stockholm. Just nu har vi tider på Vasa Realskolan måndag till fredag. Där får vi plats med femton pingisbord, men så har vi också tider i Gustav Vasaskolan där vi får plats med fem pingisbord. Trots de relativt många borden räcker utrymmet inte alltid till när alla spelare är på plats samtidigt. Den växande ungdomsverksamheten innebär att träningsgrupperna ofta blir större än vad tränarna egentligen skulle önska. – Vi har 600 unga pingisspelare som vill spela pingis – det blir ganska trångt. För att lösa det måste vi ha överfulla träningsgrupper och räknar med att alla inte kommer under veckan. Men när alla är på plats blir det väldigt trångt, berättar Daniel. Ökat samarbete mellan klubbarna För bara ett år sedan var situationen ännu mer ansträngd. Då stod många barn och unga i kö för att få börja spela. – I dagsläget har vi inte köer längre, vi har kunnat ta emot alla spelare. Men för ett år sedan hade vi över 100 barn och unga som ville börja spela i kö för att det helt enkelt inte fanns plats eller tillräckligt med träningsgrupper, säger Daniel. Föreningen för en löpande dialog med Stockholms stad om tillgången till träningslokaler. Samtidigt framhåller han att kommunen också måste fördela ett begränsat antal idrottshallar mellan många olika idrotter och verksamheter – något som framförallt påverkar pingisen. – Vi har kommunikation med Stockholm stad angående anläggningarna, vi upplever att de gör sitt bästa – de har ju också ett begränsat antal lokaler som de kan fördela tider från. Pingis är ju speciellt på det sättet också, att det måste finnas någon plats att förvara pingisborden när det är annan verksamhet i lokalen. Vi kan ju inte släpa med pingisborden till och från träningarna direkt, säger han och skrattar. Samtidigt börjar flera av stadens bordtennisföreningar diskutera ett närmare samarbete i anläggningsfrågor. I dagsläget arbetar klubbarna i stor utsträckning var för sig, men under våren har en dialog tagit form. – I dagsläget samarbetar vi inte jättemycket med de andra bordtennisklubbarna kring anläggTROR PÅ GEMENSAMMA INSATSER. Daniel Schaffer menar att ett ökat samarbete mellan klubbarna i Stockholm är en nyckel för fortsatt tillväxt. | miljöer | HALLPROBLEMATIKEN |
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=