16 | PINGIS 1/2026 | krönika | LINDA BERGSTRÖM | ”Jag älskar det här läget, jag älskar det här läget.” Ord som jag försökte trycka in i min skalle samtidigt som jag gick från uppvärmningshallen mot matchhagen. Jag var så nervös att det kändes som jag skulle spy och jag visste vad som stod på spel. Vi var på väg att göra något historiskt. Vi var egentligen redan historiska, som första svenska damlag att kvalificera sig till lagtävlingen på ett OS. Bland de 16 bästa lagen i världen. Lilla Sverige som endast har ungefär 1000 pingisspelande tjejer. Men nu hade vi chansen att göra något ännu större. Det stod 2–2 i matcher mot Hong Kong och jag skulle spela den avgörande matchen mot Lee Ho Ching. En spelare som jag hade slagit ganska komfortabelt tidigare. Jag försökte att bara älska situationen samtidigt som min hjärna var VD för domedagsverket. ”Vad händer om jag förlorar?, vi kommer aldrig få en bättre chans, du är för nervös”. Den matchen och situationen är det stoltaste ögonblicket hittills i min karriär. Att få slå in matchbollen, springa och krama om Stina och Filippa och ta oss till en kvartsI denna spelarkrönika tar den svenska landslagsstjärnan Linda Bergström oss igenom hennes bild av den mentala delen av bordtennis. Bakom varje serve, smash eller miss gömmer sig en rad tankar, som Linda under sin karriär lagt mycket tid på att lära sig hantera. TEXT: LINDA BERGSTRÖM, FOTO: BILDBYRÅN, WTT, ITTF LINDA BERGSTRÖM: “Tankarna gick att slå undan, men ord sagda högt blev verklighet” KÄNSLOR. När Linda tog Sverige till kvartsfinal på OS genom 3–0 mot Lee Hoo Ching såg segern bergsäker ut. Men inför matchen pågick en inre kamp där hon höll på att spy av nervositet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=