PINGIS 3/2025 | 47 total katastrof. Folk som såg mig spela måste med all rätt undrat vad jag gjorde där, och det tråkigaste är ju att det drabbade Åke. Ett genomgående tema under pratstunden med den väldigt trivsamma och ödmjuka Gunnar Nyström är att han, trots att han numera vet att han spelade tävlingen med en hjärnblödning, inte skräder orden när han ska beskriva sin insats. Dubbelpartnern och kompisen Åke Karlsson tonar ned kritiken. – Han var ju sjuk! Jag sa till honom att han kan mycket bättre och inte skulle behöva spela när han mådde så, men han ville inte lämna WO, berättar Åke när han ska delge sitt perspektiv på tävlingen. De förlorade sina matcher och denna gång stannade deras SMresa i gruppspelet. På vägen hem från Eskilstuna rasade Gunnar på nytt ihop, denna gång på Arlanda flygplats. – Halvvägs till gaten var det som att all kraft försvann från kroppen, och efter det minns jag inte mycket mer än att jag fick tillbringa natten på Akademiska sjukhuset i Uppsala, berättar Gunnar om den omtumlande hemresan från Eskilstuna. Visade sig vara hjärnblödning Väl hemma i Skellefteå blev Gunnar sämre och sämre. Den 29 maj åkte han in till akuten med misstänkt stroke. Det visade sig vara en hjärnblödning, orsakad av en fraktur från händelsen i februari. Gunnar opererades på neurokirurgiska avdelningen i Umeå, innan han fick åka tillbaka till Skellefteå för utredning. Sedan följde några tunga veckor, med talsvårigheter och problem att svälja mat och vätska innan saker och ting sakta men säkert började gå åt rätt håll. – Efter operationen tog jag det väldigt lugnt i en månad ungefär. Men jag gillar ju att röra på mig. Så jag började med att klippa gräs, cykla och nu kör jag till och med bil. Det jag fortfarande skjutit upp ett tag är att ta fram motorsågen och fälla träd, berättar Gunnar. Gunnar Nyströms livsbejakande inställning lyser igenom när han beskriver sitt omtumlande halvår, och han betonar hur viktigt han tror det är att inte låta hälsobesvären skrämma honom från att göra sådant han tycker är roligt. Insatsen i Veteran-SM grämer honom betydligt mindre några månader efter tävlingen, även om han fortsatt tänker på hur det måste sett ut från läktarplats. – Man måste kunna skratta åt det nu, när jag faktiskt mår bra. Men alltså både publiken och de jag mötte måste verkligen funderat på vad jag höll på med. Det får jag bjuda på, säger Gunnar som med facit i hand faktiskt har den kanske mest legitima ursäkten någonsin för ett dåligt tävlingsresultat. Laddar för revansch Västerbottningen ser inte sin mardrömsupplevelse i samband med Veteran-SM som avskräckande, utan ser med glädje fram emot nästa gång han och Åke får chansen att spela ihop. Det blir 2030, när Gunnar är 80 och Åke är 84. Då ska Gunnar minsann vara i toppform. – Jag har sagt till Åke att vi ska ta revansch. Jag vet inte om vi ska ha några resultatmässiga ambitioner… Ja, möjligtvis ett brons igen då, hoppas Gunnar på inför framtiden. Även Åke vill spela Veteran-SM ihop med sin vän fler gånger. Han tränar tre gånger i veckan hemma i Göteborg, och det är inget han planerar att ändra på. – Det är klart Gunnar ska få chansen att revanschera sig, det har jag sagt till honom. Nu när han är på bättringsvägen så ska det nog gå bra, jag kommer att vara redo, säger Åke som likt sin kompis är en utmärkt ambassadör för rörelseglädje. I höst ska han till Turkiet för uppåt tjugonde gången för att spela veterantävlingen International Masters. Några dagar efter samtalet med Gunnar Nyström så kom ett SMS. “FYI - har nu skippat cykelhjälmen när jag tränar. n | GUNNAR PÅ BANAN IGEN | reportage | SPELAT HELA LIVET. Pingisen har alltid varit ett stort intresse hos Gunnar, ända sedan första gången han höll i ett racket i 10-årsåldern. VILL TILLBAKA. I vanliga fall håller sig Gunnar sysselsatt med lite allt möjligt, och han betonar vikten av att vara aktiv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=