44 | PINGIS 2-3/2024 TEXT: JENS FELLKE, FOTO: WTT Tidningen Pingis fick tag i Sharath Kamal Ashanta mitt under de sista förberedelserna inför OS i Paris. Han befann sig i Tyskland, där han tränade med Düsseldorf inför lagets första semifinal i Bundesliga-slutspelet mot Bad Königshofen. – Jag gillar Sverige, berättade han. När jag insåg att jag måste lämna Indien för att utveckla min potential som spelare så åkte jag till Sverige. Det var 2004 och jag var 22 år. Jag bodde i Kalmar och spelade för BTK Enig i superettan med Göran Wranå och Thomas Comstedt. De tog hand om mig och i klubben gillade jag framförallt hur noga man förberedde sig för helgernas seriematcher; hur träningen lades upp efter vad man behövde taktiskt för att slå motståndarna man skulle möta. Ditt starkaste minne från den tiden? – Att gatorna var så tomma på folk! Det fanns ju knappt en människa ute! Det var jättekonstigt för mig. Anton som en lillebror Efter en säsong i Enig drog Sharath vidare till Spanien och sedan till Tyskland där han stannade i tretton år och representeSHARATH KAMAL ASHANTA SLUTER CIRKELN 2004 blev han den första indiska bordtennisspelaren att 2004 vinna singelguld på Commonwealth Games, det gamla brittiska imperiets egna OS. Han blev den första indiska pingisspelaren att ha deltagit i fem olympiska spel - i Paris fick han dessutom äran att bära flaggan under invigningen. Möt Sharath Kamal Ashanta, som mer än någon annan varit förebilden för att Indien börjat utmana de allra bästa nationerna, både på herr- och damsidan. Och som nu lägger spelarkarriären på hyllan och istället börjar jobba för att indisk pingis ska ta nästa steg i sin utveckling mot att bli en stabil toppnation. | sharath kamal | INDIEN-SPECIAL |
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=