| PINGIS 2-3/2024 | hyllning | JON PERSSON | 28 TACK, JON PERSSON 17 ÅR I LANDSLAGET November 2007. Mästerskapsdebuten kom visserligen ett par månader tidigare, på VM i Zagreb, men det var i Eriksdalshallen i Stockholm som Jon Persson presenterade sig på den internationella pingisscenen på allvar. Med ett bombardemang till forehandspel skickade han ut den betydligt högre rankade taiwanesen Chiang Peng-Lung ur singelturneringen på SOC, fick stående ovationer från läktarplats och en biljett till andra omgången mot ryssen Dimitrij Mazunov. – Där var jag nog för uppe i varv efter vinsten mot Lung och torskade med 4-0. Men den turneringen blev definitivt ett genombrott för mig, säger Jon Persson. Från sidan var det enkelt att gilla Norsjösonen redan från början. Med både piruetter och vilda västern-slag på repertoaren blev han snabbt en ny publikfavorit. Och dessutom, bortom pang-pang-pingisen, visade han sig vara en sällsynt sympatisk stjärna, som aldrig tvekat på att ställa upp när fansen velat ha mer av honom. Ett karaktärsdrag som förstås gjort honom ännu mer populär, men eventuellt också hindrat honom en del i utvecklingen. – Ja, jag kanske har gett för mycket av mig själv ibland och hade säkert tjänat på att vara lite mer egoistisk i vissa delar av min karriär. Men då syftar jag mer på pingisbiten. Att söka tuffare motstånd tidigare och sådär. Det sociala, att prata med människor är ju liksom...jag. Det är inget jag kan ångra, säger Jon Persson. För att ta reda på var utvecklingen tog fart på allvar behöver vi flytta oss ungefär 80 mil söderut, hemifrån familjen och kompisarna i Västerbotten. Riksidrottsgymnasiet i Köping blev en helt ny värld för en tonåring som dittills mest hade lattjat pingis och varken tränat jättemycket eller jättehårt. Sören Ahlén, mångårig tränare på Riget, minns ett par tuffa första veckor. – Nä, Jon var inte van att köra på riktigt och hade lite svårt att ta det på allvar i början. Men vi kände ju att det kunde hända saker om han bara förstod vad som krävdes. Touchen och spelsinnet var det inga större problem med. Efter en träningsresa till Polen och framför allt, efter ett sex veckor långt läger i japanska Sendai, trillade poletten ned. – Jag var inte överraskad över TEXT: MICHAEL SANDSJÖ, FOTO: ITTF MATS GUSTAFSSON, MANFRED SCHILLINGS, SBTF Från lilla Norsjö och vidare ut i den stora pingisvärlden. När den hårdslående västerbottningen Jon Persson nu tackar för sig i landslaget är det med lika delar vemod och stolthet. ETT AV LANDSLAGSKARRIÄRENS STORA MOMENT. Omkramad av Ulf ”Tickan” Carlsson efter avgörande segern med Samuel Walker, England, i kvartsfinalen på Lag-VM i Halmstad 2018
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=