22 | PINGIS 2-3/2024 funkar men som inte ekonomiskt går helt ihop. Eller är det den enkla vägen man tar, att helt enkelt be om nya pengar? Skulle du beskriva detta som en kritik till klubbarna från din sida? – Jag skulle inte säga att det är en kritik. Det är snarare en önskan om att det ska finnas en tanke ur ett mer långsiktigt perspektiv. Istället för att tänka säsong för säsong för säsong, skulle det vara en större självhjälp i det långa perspektivet om man exempelvis resonerar i treårsplaner eller kanske till och med kommer fram till ”vi kan inte prioritera tjejpingisutvecklingen just nu, kanske kan vi prova om ett par år istället”. Vi behöver vara realistiska. Vi kan inte göra allt och göra det bra. Det är en lärdom för projektet i sin helhet, men också för mig. För att sammanfatta – det är alltså viktigt att titta på varje projekt individuellt och efter föreningens/distriktets förutsättningar snarare än att alla ska följa exakt samma struktur? Ja, det är absolut en lärdom. Det är också något som har förändrats över tid, särskilt i projektansökan för klubbarna. I början följde vi en ganska hårt satt struktur som mycket fokuserade på rekrytering. Nu fokuserar vi bitvis mer på behållaperspektivet, där behoven kan se väldigt olika ut. Vi kan inte sätta föreningarna i en och samma låda, för det ser väldigt olika ut. Plussiffror i flera led, hur ser fortsättningen ut? Fler licenser, fler aktiviteter och fler deltagare på aktiviteterna under 2024 är ett faktum. Det kvantitativa arbetet är i full gång och ger effekt, vilket också ställer allt högre krav på de mer kvalitativa delarna av projektplanen. Inför 2025 kommer fokus alltmer att läggas på ledarskap och fler kvinnliga coacher. – En stor del av strategin handlar om kvinnligt ledarskap. Det är väldigt tydligt att vi idag är alldeles för få kvinnliga tränare generellt, men också kvinnliga tränare som ser möjligheten till arbetstillfällen, att investera tillräckligt med tid i rollen men också tid för egen utbildning. Detta blir en stor fråga inför nästa verksamhetsår 2025, förklarar Maria. – Tillvägagångssättet tar sig många uttryck från hur jag själv blev tränare och vilka möjligheter som utvecklat sig under resan, exempelvis under min tid i SOK-programmet, och som kan översättas in i bordtennisens utbildningssystem. Hur kan det se ut i praktiken? – Inledningsvis handlar arbetet om att identifiera intresserade personer och vad målsättningarna är individuellt. Efter det vill vi utifrån ett budgetarbete skapa modeller för att hur vi kan gå vidare med utvecklingsplaner. Vi kommer inte kunna erbjuda alla allting, utan stödet kommer att behöva riktas till vissa. Men därutöver vill vi också erbjuda generella workshops och träffar där alla kan delta och därigenom nå utveckling. – Det handlar helt enkelt om att skapa strukturer för mer utbildning och hur dessa personer kan ingå i det totala systemet, också beroende på vilken nivå varje individ själv vill uppnå med sitt tränarskap. Alla siktar kanske inte mot att bli landslagscoach, men där finns kanske andra ambitioner. Exempelvis i distrikten, då behöver vi hitta system och aktiviteter på den nivån. – Jag har haft en ganska tydlig | intervjun | SBTF:s damstrategi | MÖJLIGT KARRIÄRVAL. Projektet vill få fler tjejer att identifiera tränarskapet som möjligt karriärval. STORT BEHOV. Fler kvinnliga ledare en förutsättning för fortsatt bra arbete.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=