PINGIS 1/2024 | 19 | PROFILER & FÖRENINGAR | rebecca bergfeldt | regeländringar kan ske då och då. Presentationsdelen däremot. Den har ökat enormt och ställer allt högre krav på hur domare ska föra sig, synas och höras. Ett världsevenemang på 2020-talet innebär ofta snyggt producerade sändningar och massor av modern teknologi. Vi noterade direkt i gruppspelet att domarna inte gjorde den traditionella handsignalen vid poängutdelning. Domaren har blivit alltmer digital och det handlar mycket om att trycka på skärmar. Det fick vi ju se effekten av redan första dagen när tävlingssystemet var ur funktion under en stund. Hur funkar det då? – Precis, då togs de manuella räkneverken upp. Vi som domarkår kan i ett sådant läge bli lite stressade. Det ska letas fram räkneverk, som man ibland inte hittar. Det kan vara ett exempel som kan bli lite stressigt för vissa, särskilt i skarpt läge under ett VM. Det är ju bra att man får träna på det. Kan det vara stora skillnader bland domarkåren även på VM? – Det är ju god standard på så vis att man behöver ha en viss nivå. Sen är det ju så att ”host country” (hemmanation) har sin andel på plats. Alla här har ju den utbildningsnivå som behövs, men man kanske har lite olika erfarenheter. Det som kanske är tydligast under ett VM handlar mer om skillnader kring presentationen och språket. Engelskan och så. Men det finns ju få tävlingar där du behöver ha högre krav. Finns det några andra skillnader mellan Sydkorea, Asien och Europa? – Vårt största mål som domarkår är ju att vara konsekventa. Varje spelare förtjänar den respekten. Oavsett vilket bord, vilken tävling eller vilket land. Just olämpligt uppträdande har varit en sådan sak som vi har arbetat med. Det har nog varit en pågående diskussion under flera år, just kring att det kan vara lite kulturella skillnader. – I grund och botten har vi fortfarande variationer på olika områden. Både hemma i Sverige, i hemmaklubben, i distriktet, världsdelen, regionen och så. Det är ju man jobbar för att få bort. Skillnaderna. Din första match i gruppspelet blev en riktig långkörare på cirka fyra timmar och massor av heta känslor. Hur lyckas man hålla både fokus och linje under så lång tid? – Som bordtennisdomare kan det till synes se lite enkelt och mer rättframt ut ganska stora delar av en lagmatch. Just i den lagmatchen blev det ju en hel del ifrågasättande av domslut, vilket i sig inte är något konstigt. Det är klart, hade det varit en enda individuell match under ett individuellt VM istället för Lag-VM, då hade man ju inte suttit kvar så länge. Nu kan man ju redan i första inledande individuella matchen stöta på patrull i form av att bli kritiserad, och veta att man kanske har fyra matcher kvar i samma miljö. Då är det ju klart att det är då man får bita ihop. Det är ju inte heller så kul för den som protesterar, vi säger exempelvis lagets coach eller spelarna som tycker att de har hamnat mitt på ett bord med dåliga domare. Det är klart att det inte så kul för de heller när man har en hel lagmatch framför sig. Hur mycket bygger på erfarenhet och hur mycket bygger på ren personlighet i sådana situationer? – Erfarenheten är en otroligt god hjälp. Men en sådan match, att leda och ta den framåt, det skulle en person med ”god” personlighet kunna göra minst lika bra, om inte bättre. Oftast har ju inte en sådan situation så mycket med regeltolkning att göra. Domaren ska såklart kunna reglerna, men det handlar oftast om andra saker för att få matchen att kunna fortsätta. LÅNG KARRIÄR. Rebecca Bergfeldt i aktion under VM i Zagreb 2007.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjQ4NjU=