Pingis nr 4-2023

6 | PINGIS 4/2023 | idrottsklivet | PINGIS | För Svenska Bordtennisförbun- det, SBTF, var det egentligen ald- rig någon tvekan inför att ansöka om att få delta i programmet. Med viktiga kärnvärden som låga trösklar, tillgänglighet, goda före- bilder och lätt till roligt slängde sig SBTF på tangentbordet för att meddela sitt önskade deltagande. Här kan – och ska - bordtennisen vara med och göra stor nytta. Veckor senare inleddes de första samtalen med RF. Snabbt insåg SBTF:s kansli att spridda insatser inte skulle räcka till. Här behöv- des en riktig kraft. Här behövdes en fokuserad tillsättning. En re- kryteringsannons sattes snart ut. Under sommaren välkomnades Louise Källström som en del av SBTF-gänget. Med Louise kom- mer en stor portion optimism, en stabil värdegrund – och framför allt – en stark vilja att lyfta barns lika rättigheter till en kul och väl- komnande miljö. Nu har hon en alldeles särskild uppgift. Att leda pingisens arbete som ska bana väg för en tryggare framtid i miljöer som lätt kan dra barn mot sned- steg, till och med kriminalitet. Redan på första intervjufrågan möts vi av ett stort leende, följt av ett smittsamt skratt. – Hej hej! Louise heter jag! Jag föddes i Rånås utanför Rimbo, men det var under barnårens uppväxt i Knutby som jag mötte pingisen första gången. Bengt Andersson (reds. anm. Tidi- gare SBTF kansli) var min första pingisskolelärare. Efter en flytt till det lilla samhället Fjärdhun- dra utanför Enköping hittade jag via kontakter så småningom till Stratos Enköping BTK. Och sen tränade du på? – Ja, precis. Jag var visserligen ofta ensam tjej, men hade egent- ligen inget problemmed det. Sam- tidigt vet jag att det finns många tjejer som inte på samma sätt vå- gar ta det där initiativet. För mig var pingisen en superkul och bra tillflyktsort. Speciellt när jag hade det tufft personligen under ett par år därikring. Jag bestämde mig sen för att söka pingisgymnasium och flyttade till Söderhamn som 16-åring. Där var jag i tre år. – Efter gymnasiet hade jag ett par tränaruppdrag i Stockholms- området. Sedan träffade jag min blivande make, och vi fick så småningom vårt första barn. Via en kortare boendevistelse i vår gemensamma ort Rånäs utan- för Rimbo styrde vi kosan mot Enköping. Dels för att vi hade bra kontaktnät där, dels för att det lig- ger strategiskt bra kopplat till jobb och logistik för familjen. Ett par års paus från pingisen med andra ord. När började enga- gemanget igen? – Ungefär när äldsta dottern började i förskoleklass. Då fick jag tillsammans med en tjejkom- pis fria tyglar och startade en tjejgrupp. En stenhård satsning de senaste åren. Idag är vi uppemot 30 spelande tjejer i verksamheten. Civilt jobbade Louise inom Systembolagskoncernen i när- mare tio år. En del av åren som butikschef. – I princip alla mina jobb eller engagemang har haft en koppling till barns trygghet. Systembolaget jobbar ju hårt med att föra fram dessa värden, och det tycker jag väldigt mycket om. Inom pingisen drivs jag väldigt mycket av att arbeta med grupper som inte får det största utrymmet, med målet att det ska finnas samma möjlig- heter att få idrotta. I mitt fall har det mest handlat om tjejer fram till nu. Vad fick dig sedermera att söka den aktuella tjänsten hos SBTF? – Att det är en sådan utmaning TEXT: PATRIK BJÖRS STRAND, FOTO: LINDA CARLSSON I början av 2023 publicerade Riksidrottsförbundet, RF, en unik satsning med idrotten som verktyg för en bättre och mer meningsfull vardag för framför allt barn och unga i de områden som den nationella Polismyndigheten benämner som utsatta. Med stöd i 100-miljonersklassen från den svenska regeringen under ett par år framåt kommer RF tillsammans med initialt 14 specialidrottsförbund och 11 RF-SISU distrikt kunna genomföra rejäla och kontinuerliga prioriteringar mot utvalda utsatta områden. LOUISE LEDER IDROTTSKLIVET