Pingis nr 4-2023

26 | PINGIS 4/2023 | solna btk | PROFILER & FÖRENINGAR | Om vi ska sammanfatta 1900-talets slut som till största del en utvecklingens och storhe- tens tid, åtminstone som den tyd- ligt kan återberättas idag, så kan 2000-talets inledning benämnas som en prövningarnas tid. Föreningen lyckades förvisso fortsätta sin breda verksam- het med både ungdoms- och seniorpingis. Viljan och en- gagemanget för att stötta och utvecklingen fanns. Både bland ledare och föräldrar. Åren efter 2003 kommer dock att präglas av ett helt annat problem. Lokalen, fastigheten, eller till och med grundfundamentet började bli slitet. Omkring 2004–2005 kom den första vattenläckan. Träningshallen stod helt under vatten. Föreningen tvingades att avbryta all träning i den klassiska källaren och bedriva den i andra lokaler runtom i Solna, till och med periodvis i Hallonbergen i grannkommunen Sundbyberg. Från cirka 2009–2010 blev vattenläckorna i princip årligen återkommande. Alltid vid samma period kring februari-mars. Detta var ett stort avbräck på föreningens kontinuitet. Långa verksamhetspauser gjorde fram- för allt att många yngre barn och ungdomar inte kom tillbaka till klubben, utan letade sig till andra aktiviteter. – Jag brukar idag säga att vi de senaste åren varit väldigt nöjda i vårt samarbete med kommunen. Men under de här åren var det helt enkelt inte bra. Vi fick inte den hjälp som behövdes, och lokalproblemen fick aldrig en riktig lösning utan blev återkom- mande. På slutet av den här eran var det nog till och med farligt att befinna sig i lokalen, på grund av mögel och annat, säger Håkan. – Vi bedrev fortfarande verk- samhet, om man nu kan kalla det för verksamhet. På grund av lokalproblemen, och mindre kontinuitet i engage- manget på ledarsidan, hamnade föreningen så småningom i en nedåtgående spiral. Som då och då trots allt hade sina ljusglimtar. Bland annat klubbmästerskapen 2009 som trots allt hade över 100 deltagare igen. A-laget med bröderna Drugge i spetsen var till och med uppe och nosade på en plats till Superettan under den här tiden. Men spiralen fortsatte sakta men tydligt nedåt. Efter säsongen 2014–2015 togs nästa större beslut i föreningen. Samtliga nationella serielag i föreningen skulle läggas ned. Då var dem tre till antalet. Utåt sett kunde det lätt uppfattas som ett föreningen nu skulle försvinna, men internt i klubben fanns en annan uppfatt- ning. Inte minst från Håkan och den dåvarande ordföranden. – Det var ett beslut som lika väl hade kunnat fattas mycket tidigare. I den situation som för- eningen befann sig i var det helt enkelt inte lönt att fortsätta lägga den stora ideella kraft som krävs för att hålla ihop tre seniorlag. Allra minst om den delen inte samtidigt ger något tillbaka till en barn- och ungdomsverksam- het, förklarar Håkan. Året därpå nådde Solna BTK den punkt som kan anses vara föreningens absoluta botten i dess då 50-åriga historia. Seni- orverksamheten var nedlagd, ideella krafter i styrelse- och funktionärsarbetet hade sakta men säkert försvunnit, tävlings- aktiviteten bland föreningens barn var mycket nära noll. Plöts- ligt blev allt detta väldigt tydligt. Det var i princip bara Håkan Björk som stod kvar. Tillsam- mans med två träningsgrupper, en nybörjargrupp och en fortsätt- ningsgrupp. Utan en ordentlig plan. Utan ny kraft. Var det nu som föreningen i praktiken skulle läggas ner? Många var det i varje fall som redan trodde att det hade skett. Skam den som ger sig Under den här tiden var det trots allt barn som letade sig till klubben för att börja träna. Under hösten 2016 klev pap- pan Nils Nordman ner i hallen tillsammans med sin son Måns för att prova på. Sonen fastnade alltmer, och pappan hängde på till träningarna. Efter en tid började en känsla av att hjälpa till att gro hos Nils. Mest för att stötta upp för Måns och de andra i träningsgruppen. Det skulle senare visa sig bli startskottet för ett pånyttfött Solna BTK. Samtidigt låg den ständiga frågan om träningshallen som en blöt filt över all slags riktig för- eningsutveckling. Förutsättning- arna var rejält nedkörda. Ja, det var till och med hälsofarligt att vistas där. Hyresavtalet löpte ut och ett nytt erbjöds till hissnande belopp. Trots att ingen renove- ring fanns planerad. Röster hade också hörts om att AIK Fotboll behövde utöka lokaltillgången för sina akademier. Beslutet blev till slut väldigt enkelt. Efter sista träningarna under våren 2018 valde Solna BTK att lämna sin mångåriga hemvist för gott. – Det bästa beslutet vi har fattat i modern tid. Det förändrade allt, utropar Håkan Björk. Hur ofta hör man den? Att frivilligt och förnöjsamt lämna en lokal med fast uppställda bord året runt. Mot att börja rulla ut dem ett par kvällar i veckan i en helt annan hall. De allra flesta drömmer länge om det motsatta. Trots att de ekonomiska förut- sättningarna för den egna hallen hittills varit ganska goda, så var den ständiga oron inför skicket