Pingis nr 4-2023

PINGIS 4/2023 | 23 | PROFILER & FÖRENINGAR | solna btk | ett par år. Det berodde nog mest på att det var svårt att göra om det gamla originalet till digitalt, om jag minns rätt. Men nu är originalformen tillbaka, vilket är huvudsaken. Det är ju också en fråga om klubbens anor, säger Håkan med viss bestämdhet. Det har snart passerat 50 år sedan den då 25-årige östgöten flyttade till Solna. Det var dock inte i födelseorten Boxholm som bordtennisen blev hans sport. Det skedde hemma vid pingisbordet i källaren i Kisa där han växte upp. I trettonårsåldern flyttade famil- jen till Malmö, och Håkan hittade snart till sin första pingisförening, Husie IF. Fotboll på somrarna och pingis på vintern. Som ung säljare ledde karriärstegen så småningom till en flytt mot hu- vudstaden. Som dålig klass tvåa i pingis, som han själv beskriver sin forna spelstyrka, sökte han omgående upp den lokala pingis- klubben. Pingisklubben som bildades av initiativtagaren Gillis Bengtsson 1964, kan historiskt sett också an- ses vara en slags utbrytarförening från en annan förening. Djurgår- dens IF. Tänka sig. De första åren tränade Solna BTK i en gammal biograf, innan man 1966 kunde flytta in i det som skulle bli för- eningens hemvist under ett halvt sekel framåt i tiden. Föreningen växte snabbt, och spelstyrkan likaså. Kul kuriosa är att ett sär- skilt pingisnamn blev föreningens första elitspelare och påläggskalv under senare delen av 60-talet. Hasse Kroon, senare förbunds- kapten och stor pingisprofil. Dock inte fostrad i klubben, utan i Lilla Alby SK i grannkommunen Sundbyberg. Redan under denna period växte också farmarklub- barna fram. Solna BTK hade tre; Hagalunds BTK, Huvudsta BTK och Virebergs BTK. – Redan när jag kom till klub- ben 1976, var Solna BTK en av Stockholmsdistriktets tre-fyra största klubbar. Många medlem- mar, och vi hade ju också en rätt så stark 56-generation med bland annat Henrik Nolmark och Göran Aldvik som var rätt så framträ- dande, minns Håkan. Hur blev det med eventuella kul- turkrockar, inte minst dialekten. När började du som född östgöte, och uppvuxen skåning börja prata lite mer rikssvenska som du gör idag? – Ja, det var ju inte så lätt att komma som östgöte ner till Skåne, så det var nog mer östgöt- skan som fanns kvar när jag väl kom till Solna. Vad präglade klubben under dessa år? – För mig var det tveklöst damlaget. Vi gjorde ju tre-fyra säsonger i högsta serien från 1979 och ett par säsonger in på 80-ta- let. Jag var lagledare under dessa år. Vi hade en blandning av spe- lare från egna led och värvningar. Bland de egna produkterna fanns bland annat Inger Mann (Reds. Anm. Senare med långvarigt förtroendeuppdrag som ledamot i SBTF:s styrelse) . – Vi hade också Siv Pettersson från Gotland i truppen, hon som spelade med planka. Det finns en kul story om henne. Det var nämligen två Siv Pettersson som spelade pingis på Gotland på den tiden. Den ena kallades defen- siv. Den andre Siv, som senare spelade hos oss, kallades offensiv, trots att hon aldrig någonsin slog ett avgörande slag. Någonstans här börjar ett av Håkans personlighetsdrag att framträda. Han är inte den bästa när det gäller att komma ihåg namn. Det är ju dock ganska många att försöka hålla koll på under 50 år. Men det är ju inte namnen som är grejen, det är snarare resan mot målet. – Ja, vi hade ju Birgitta Rådberg ett tag, och sedan den andra Bir- gitta, kanske från Varberg. Olsson tror jag! Och så var det systrarna från Ekerö. Klart är i varje fall att INITIATIVTAGAREN. Gillis Bengtsson poserar vid pingisbordet. NYA LOKALEN 1966. Tjejerna testar nya pingislokalen i källaren under Råsundaskolans gymnastiksal. PINGISBORD. Matbord. Arbetsbord. Gamla STIGA Expert kunde allt.