Pingis nr 04-2022

PINGIS 4/2022 | 21 | ÄR DEN KINESISKA MUREN PÅ VÄG ATT RÄMNA? | internationellt | dubbelmatchen. Men 0-3 och 0-3 och inte i närheten av någon matchvinst, varken på VM eller på OS. En besvikelse därför att de unga japanskorna visat att de är kapabla att slå de främsta kinesiskorna. Minns Swedish Open 2018 Minns Mima Ito på Swedish Open 2018 när hon slog Ding Ning, Liu Shiwen och Zhu Yuling på vägen fram till vinst. Eller Miu Hirano som 2017 slog Ding Ning, Chen Meng och Zhu Yuling när hon blev asiatisk mästarinna. Sedan dess har Kina fått fram en ny ung generation med Sun Yingsha och Wang Manyu i frontlinjen, båda fortfarande stadda i utveckling och redan bäst i världen tillsammans med Chen Meng. Alltmedan Mima Itos spelstil scannats ut och in med alla till buds stående digitala hjälpmedel. Med olika big data- insamlingar bevisade kineserna att ju längre dueller desto större chans att vinna poängen mot Ito, vilket sedan blivit vägledande i hur man format sina bästa spelare. Frågan är nu om Ito har potential att svara genom att utveckla sin spelstil, hon är trots allt bara 21 år. Resultaten på VM och OS tyder dock inte på det. Kan Hayata, Nagasaki, Kihara eller någon av de andra många unga japanskorna bli ännu bättre och kanske störa Kina? Vi får se, men som det ser ut idag har Kina lyckats stänga fönstret som Ito och Hirano öppnade. För överskådlig framtid kommer Kinas damer fortsätta att befästa sin position som världens bästa landslag alla kategorier. När Harimoto slog både Wang Chuqin och Fan Zhendong i semifinalen på VM, så gjorde han något som inte hänt på 22 år. Senast någon vann båda sina matcher mot ett kinesiskt herrlag på VM var år 2000 i Kuala Lumpur när Jörgen Persson besegrade både Kong Linghui och Liu Guoliang. Så det Harimoto gjorde var verkligen något extra ordinärt. Harimoto har visserligen alltid varit extraordinär. Tvåa i herrsingeln vid 11 år Minns när han vid elva års ålder slog flera toppspelare och blev tvåa i herrsingel i Safirs Internationella. Jag har aldrig varit mer förvånad i pingissammanhang än den kvällen. Det vi bevittnade var svårt att ta in. En elvaåring som slår flera topp 100-rankade i rad. Omöjligt. Hur kan man nå en sådan nivå i den åldern? Jag minns att jag tänkte att det nog var ungefär samma förvåning och ofattbarhet som hovfolk kände när Mozart kom och spelade egenkomponerade pianostycken på något slott i Österrike när han var sju. LiksomMozart fortsatte Harimoto att vara ofattbar, till exempel genom att nå kvartsfinal i singel på VM när han var 13. Och så nu i Chengdu, vinst mot Wang, vinst mot Fan och 2-2 i lagmatchen mellan Japan och Kina. När så Togami har 9-4 i första set i den avgörande matchen mot Wang Chuqin, ja då är Kina pressat. Tyvärr var Togami inte mentalt förberedd på att han skulle kunna spela hem ett VM-guld till Japan. Hade han varit det så hade han tagit det där första setet. Istället fick han ”gren”, som vi kallade det förr i tiden när någon passiviserades, paralyserades och förlorade trots extremt bra läge. Hade Togami inte fått ”gren” och vunnit det där första setet så hade Kina verkligen varit under tryck. (Gren var en metafor för att nervositeten stelnade spelarmen så att den blev ungefär som en oböjbar gren.) Wang Chuqin behövde inte göra så mycket mer än hålla sig kall. Togami förlorade i stort sett på egen hand. Och så var Kina framme i final i alla fall, där Tyskland som vanligt inte hade minsta chans. Guld till Kina för tionde gången i rad. Fast hackade inte Harimoto in en smal spricka i den kompakta kinesiska pingismuren ändå? Kan hans bragd i Chengdu ge andra utom-kineser hopp TÄNDE ETT HOPP. Mima Ito tände ett hopp om att Japan skulle kunna utmana Kinas damlag på allvar, men resultaten på Tokyo-OS och på Chengdu-VM visar att kineserna fortfarande är långt före. Fortsättning nästa sida