Pingis nr 01-2021

| STELLAN HADE EN VINNARSKALLE SOM FÅ | historiska ögonblick | Där är han kvar. Angelita Rosal, även hon pingisspelare, fick Stellan kon- takt med i samband med VM i Sarajevo 1973. Även om han inte träffade alla bollar lika perfekt i singeln som i Nagoya (han åkte ut i andra matchen mot Sovjets Gomozkov) så satt kärleksträffen desto bättre. Men trots att han inte hann synas i singeln blev han inte utan guld i Sarajevo heller. Det blev faktiskt två. Först i lag och där- efter i dubbeln tillsammans med Kjell Johansson. Vilka VM-år han fick uppleva. Flygrädslan… Även om Stellan inte besökt hemstaden sedan 2007 på grund av en flygrädsla som aldrig släppt taget om honom finns nog Falken- berg och dess FBTK kvar i hjärtat. Bordtennisen har fortsatt att vara en viktig del av hans liv. För drygt ett år sen uppgav han i en Expres- senintervju att han tillsammans med Angie, en av sönerna och två andra grabbar ledde träningen fyra gånger i veckan för drygt hundra ungdomar. – Jag har bott i San Diego i över tretton år och ja, jag trivs här, sa han då. Tvillingarna Christopher och Samuel och dottern Suco Li med sina familjer bor nära sina föräld- rar. Och de träffas ofta. Storstadsregionen San Diego har tre miljoner invånare. – Men för oss tar det inte mer än tjugo minuter till stranden, Pacific Beach, centrala stan och träningshallen. Vemminns VM 1971 lika bra som Stellan om inte Christian Heyerdahl, söderkisen som var involverad i Saudiarabiens pingis i ett år innan han hamnade i Falkenberg. Själv deltog han som aktiv i två världsmästerskap på 1960-talet. ”Pille” med sina många asiatiska kontakter blev inbjuden att bo hos Hasegawa under VM-dagar- na i Nagoya. Intresset där hemma ökade dramatiskt när sonen Nobuhiko plötsligt skulle möta ”Pilles” vän Stellan i åttondelsfi- nalen. Det var samme Nobuhiko som fanns i Sverige fyra år tidi- gare och tog VM-guldet på Hovet i Stockholm. 21–19 i skilje mot Hasegawa Efter att ha slagit en japan med 3–0, Motokuni Aramaki, en nord- korean med 3–0, Kim Yung-sam, och en kines med 3–2, vänster- hänte Li Ching-kuang som Stellan hade förlorat mot i lagtävlingens semifinal, följde drabbningen mot just Nobuhiko Hasegawa. Och svensken pallade att en andra gång vända 1–2 i set till 3–2 efter 21–19 i skilje. – Även om Stellan hade det något kämpigt i lagspelet (12–5 i matchkvot) kände han att han kunde slå vem som helst. Inställ- ningen var hans starkaste sida, han ville absolut inte förlora, minns Dick Torstensson, en av de stora ledarna i Falkenbergs BTK. Dick glömmer aldrig slutspelet i den svenska högstaserien 1976 då FBTK låg illa till i kampen mot Sölvesborg, Mölndal och Spårvägen. – Stämningen var inte den bästa, men Stellan var mån om vårt lag och hans kämpaglöd smittade av sig – och så stod vi där med SM- guldet. För att fortsätta med vand- ringen framåt 1971. I kvartsfinalen ställdes Stellan mot en europé. Tjecken Jaroslav Kunz avfärdades med 3–0 innan han fortsatte med samma setsiffror mot kinesiske pennfattaren Hsi En-ting i semin. NÄSA FÖR LIRET. Stellan var om- slagspojke i Pingistidningen mer än en gång. ”Han ville absolut inte förlora”, klargör Falken- bergsledaren Dick Torstensson som kan Stellan utan och innan. I DUBBLA UPPLAGOR. 35 år efter VM-guldet restes en staty av Stel- lan på torget i Falkenberg. Klart att stjärnan då ville klappa sig själv. Forts. nästa sida PINGIS 1/2021 | 11