Parapingis folder

7 ”Det började med att jag fick upp ögonen för parabordtennis i och med att min son Nicklas, som är funktionsnedsatt, började spela pingis. Jag är själv gymnastikledare sedan länge och det passade bättre för Nicklas förutsättningar med pingis än med gymnastik när man bara har en fullt funktionsduglig hand och fot. Jag, som ledare, får så mycket glädje tillbaka från alla spelare, de är träningsvilliga och kommer år efter år. Det är roligt att se hur de utvecklas; både som spelare och sommänniskor. Eftersom jag inte själv är någon pingisspelare i grun- den så har ambitionsnivån varit att köra motionspingis och ge möjlighet till återkommande rörelseaktivitet för spelare.” THOMAS WESTERBERG, IFA ESKILSTUNA “Att vara ledare för parapingislirare är ingen skillnad mot “friskpingislirare”. Målen finns där, viljan finns där, gläd- jen finns där, besvikelsen finns där! Att ta sig till sitt mål kan ibland bli lite krokigare men den otroliga viljan att övervinna till exempel sitt handikapp tar hen oftast till oanande resultat. Glädjen upplevs ibland lite större med tanke på vad man har lyckats övervinna för att nå ett uppsatt mål. Det är en förmån att få uppleva glädjen med paraidrotten, dess utövare och ledare!” MARINA OLSSON, BTK FREJ “Jag skulle säga att det är extra viktigt att utgå från individen och jobba vidare därifrån.  Många av våra spelare har olika förutsättningar och även olika mål med sin träning så det gäller att vara lyhörd. Tålamod och tydlighet är också bra, det behövs mycket mer upprepande övningar och de behöver inte vara så avancerade. Sedan kan man alltid utveckla övningen för de som har en högre pingisnivå.  Jag själv är uppvuxen inom parabordtennisen och den har gett mig så mycket under åren. Inte bara den fysiska delen utan också den sociala där jag fick träna med kompisar med ungefär samma förutsättningar.” STAFFAN JOHANSSON, IFAH STOCKHOLM ”Några viktiga framgångsfaktorer, som jag fått med under mina år inom parapingisen, är att ta dialogen med spe- lare och ledare (föräldrarna och även sjukgymnaster/arbetsterapeuter) kring hur personens funktionsvariation fungerar, vad kan spelaren göra och vilka anpassningar som behövs. Att anpassa övningarna och fysisk träning efter spelarens förutsättningar är också viktigt.   När det gäller spelare med intellektuell funktionsnedsättning ska man tänka på att inte ge för många eller för långa instruktioner. Alla spelare oavsett med eller utan funktionsvariation ger mig som ledare så mycket glädje.” ANDERS HJÄLMERED, RUDALENS IF TRÄNARTIPSEN FEM ERFARNA TRÄNARE PARATIPSAR “Den absolut viktigaste kompetensen är ett bra bemötande och att vara social mot nya spelare. Eftersom jag själv har funktionsnedsättning och vet hur det kändes att inte klara av det som icke funktionsnedsatta personer fixade i pingisen, så är det viktigt att tränaren tror på sina spelares förmågor och stöttar, speciellt i början.  En bra paraledare ser alla och skapar möjligheter för spelare oavsett funktionsnedsättning. Jag tycker också att man ska våga ställa både rimliga krav och frågor och inte särbehandla någon. Något som gör mig väldigt glad är att se andra lyckas.” SIMON ITKONEN, BTK SAFIR